This is TikiWiki v1.9.10.1 (CVS) -Sirius- © 2002–2007 by the Tiki community Tue 12 Dec, 2017 [10:17 UTC]
Menu

Livet i en solidarekonomi

print Svenska

LIVET I EN SOLIDAREKONOMI - ETT SCENARIO


Anna har gått med i solidarsystemet och ska gå och handla, men hon känner sig villrådig. Här har jag fått ett kort och en liten apparat, säger hon. Ska jag ta med mig apparaten till affären? - Nej, säger Kerstin. Apparaten använder du bara när du säljer privat. Men kortet ska du ta med. I affären har dom en likadan apparat som dom drar betalningen med.

Anna är fortfarande osäker. Drar dom från min basinkomst då? Jag vill inte använda den, för jag har hört att man inte kan sätta in pengar på baskontot. Jag vill köpa för min lön. Den har stått inne sen förra månaden, så den har redan krympt. Finns det något särskilt kort för handelskontot?

Nej, det behövs inte, säger Kerstin. När du köper dras betalningen från ditt handelskonto där du får in lönen. Men har du inte tillräckligt med solidarer där, så dras resten från baskontot, automatiskt. Ta bara med dig kortet så får du se. Du använder det som ett Visakort fast det ser lite annorlunda ut. Är du osäker så fråga i affären. - Och du! Din lön krymper inte som du tror. Du får ju ny basinkomst på ditt baskonto varje natt, precis som alla de andra solidaranvändarna. Ni får lika mycket var.

Men jag vill i alla fall kolla saldot, så jag vet att allt stämmer. – Saldot får du på telefon, upplyser Kerstin. Bankernas system fungerar lika bra i solidarsystemet. Förresten, vill du fortfarande köpa min cykel? Om du köper den, så får du se hur man gör! Jag har en likadan apparat som du.

[+]

Anna handlar mat, köper cykel, kollar saldot och konstaterar att allt funkar. Väl till mods slår hon sig ner med tidningen, och där ser hon en annons. Annonsören heter Tuva, och hon söker en medarbetare till sin gård där de har osttillverkning och en gårdsbutik. Anna ringer upp Tuva och de har ett långt samtal.

oo0oo

Janne miste jobbet när skatteverket slog igen, och då blev han glad för att få vila. Han hade jobbat över varje dag de senaste åren, så han hade mist både vänner och fantasi. Nu ligger han i sängen på femte dygnet med fjärrkontrollen i hand. Han faller in i en tröstlös dvala mellan stunderna av leda. En bitterhet finns, men svår att sätta ord på.

Varför tog jag det där jobbet på skattekontoret? Fast det fanns ju inget att välja på förstås - men siffror! Det är inte min melodi. Min melodi är... eller var... Hur gick den nu?

Janne börjar gnola men hittar inte slutet. Den rumphuggna melodin ger honom ingen ro. Han vrider sig mellan de svettiga lakanen och kan inte låta bli att tänka på bandet som han spelade i en gång. Han tänker på Hasse som spelade synt, och Rita, vokalisten som varit hans fru tills hon dog för fem år sedan – och så barnen som flyttat så långt bort. De har sina egna liv nu, tänker han, och jag har blivit över. Hur fortsatte melodin? Den kanske inte blev färdig innan... alltså innan Rita dog.

Janne går ur sängen, hämtar gitarren och slår ett ackord - Jag hade en melodi... en melodi... Orden rinner till och han hämtar pennan. Det funkar! DETTA skulle Hasse gilla! Jag ringer honom!

Janne ringer upp Hasse som han inte sett sedan Rita dog. Då hade det varit svårt att ta kontakt, men nu springer han till telefonen. Hasse blir förtjust, rentav lycklig. Är det sant? Är det verkligen du? Janne! Vad säger du? Har du en låt på gång? Jag kommer!

Janne och Hasse blev en duo, och duon blev trio när Carina kom med. De tre vännerna spelade alla de gamla låtarna på nytt, men det var Jannes melodi som blev en hit. Nu får han arvoden, snuskigt stora, säger han, men det är ju inte därför jag spelar. Fast lite extra på gamla dar skulle ju sitta. Nu sparar jag hela basinkomsten och lever på mitt drömjobb.

oo0oo

Kajsa är grävmaskinist med egen firma och många uppdrag, så hon kan spara en del av sin basinkomst. När hon startade eget leasade hon grävskopan, och nu fortsätter hon spara trots att grävskopan är friköpt. Hon styr maskinen med förtjusning, för precision är hennes största passion.

När vintern är lång åker Kajsa till Madeira och njuter av öns alla blommor. Trots resorna kan hon fortsätta spara, så hon utökar firman, leasar ännu en grävskopa och anställer en lärling. Denne visar sig ha anlag. Han får många uppdrag och kan därför spara rätt mycket av sin basinkomst. Snart är han mogen för att starta eget och leasar en grävskopa själv, så som Kajsa gjorde en gång.

Kajsa anställer två nya medarbetare, för hon har två lediga grävskopor, dels den färdigbetalda och dels en ny som hon börjat leasa. Hennes inkomst ökar, så hon bestämmer sig för att köpa andelar i sin första lärlings firma - successivt - liksom alla större betalningar i en solidarekonomi.

Kajsa upplever sin lärling som en driftig person. Därför satsar hon på honom. Han välkomnar penningtillskottet till firman som nu blivit ett tvåpersoners kooperativ, hans och Kajsas. Företaget blir så lönsamt att de leasar en ny grävskopa och anställer en ny maskinist, eftersom den första grävskopan i det lilla kooperativet har blivit färdigbetald.

Kajsas företag växer, och vinsten måste tas om hand på något sätt, kanske ges bort. Firman är ju lagom stor. Även Kajsa tjänar på det nya kooperativet, eftersom hennes ström av utdelning nu blivit större än strömmen av andelsköp. Därför reser hon allt oftare till Madeira.

Men så får hon ett barnbarn och bestämmer sig för att gå ner i varv och vara farmor på riktigt - för vem vill ha pengar stående på baskontot när de ändå upphör när man dör? Jag klarar mig ändå, tänker hon, så jag ställer över avkastningen som ett löpande bidrag till den lilla. Och dessutom - jag kan ju leasa en större lägenhet åt dom! Det går ju lika smidigt som att leasa grävskopor!

Men Kajsa ändrar sig. Hennes barnbarn får ju basinkomst från födelsen, och den kan föräldrarna använda som barnbidrag, i varje fall delvis. Resten sparas åt den lilla. Då överför hon hellre sin ström av avkastning som donation till en nystartad biodynamisk gård där de odlar snittblommor.

Numera kommer en blombukett varje vecka till de nyblivna föräldrarna. Att det är Kajsa som abonnerar på blommorna är en hemlighet, men man kan ju gissa.

oo0oo

Tuva har en gård med en ko, tio får och ett ekologiskt grönsakslandsland, plus ett gårdsmejeri. Hon och hennes två barn tillverkar delikatessostar. De lägger ner sin själ i arbetet, och deras ko mår också bra, så osten blir därefter. Familjen längtar inte efter att utöka, men för att få mer tid för ostproduktionen behöver de anställa en person som sköter reparationerna på gården.

Tuva sätter in en annons där hon söker en finansiär för anställningen. Anna svarar av ren nyfikenhet, och efter ett långt samtal träffas de två på Tuvas gård.

Anna flyttade till gården och tog hand om butiken. Hon sålde sin lägenhet mot en solidarström som hon lät gå till produktionen. Gården blev därmed ett fyra personers kooperativ med god ekonomi. Barnen ingick naturligtvis, eftersom de också ville bidra med delar av sin basinkomst.

Nu när finansieringen blivit löst har de anställt Krister, en snickare med intresse för ekologisk odling. Tuva sköter djuren och barnen sköter skolan. Alla ystar ost och paketerar och kardar och spinner, men bara när barnen vill och kan. Tuva väver och syr tidlösa kläder. Anna sköter försäljningen och jobbar deltid som skolpsykolog. Krister sköter ostförsäljningen, snickeriet och odlingarna. Han jobbar hårt och får bra lön. Snart startar han eget med uppsparad basinkomst. Byn växer. ”Vi har ju ett riktigt Gnosjö”, säger barnen, ”för vi gnor ju så mycket här hos oss.”

oo0oo

Fyra år har gått, och sommaren är som vackrast. Nadir från Pakistan kommer cyklande genom det leende landskapet. Han har vind i håret och förväntan i sinnet. Allt är spännande, tycker han. Nadir har bara träffat sin fadderfamilj en enda gång, och det var på Arlanda då han fick cykeln som välkomstgåva. Nu är han på väg till fadderfamiljens gård. Han beundrar blommorna vid dikesrenen, de böljande sädesfälten och stugorna i rött som lyser mot den ljusa, lummiga grönskan. Vilket härligt land, tänker Nadir, och här ska jag in till vänster.

Byn såg ut som på fotot som familjen skickat innan han åkte. Nu susar han nerför backen, nyfiken på allt, inte minst på sjön som lyser så blå så att han undrar om den är färgad.

”Sjön” var ett blommande linfält. Bredvid låg fadderfamiljens hus, omgivet av en skock betande får och en ko invid husknuten. En klunga människor kom vinkande emot honom.

oo0oo

Mycket har hänt i lilla Gnoby sedan sist. Barnen läser ekologisk teknik i grannregionen, där man också har infört solidarsystemet. Anna och Krister har gift sig och bor på andra sidan linfältet i ett hus som Anna ritat och Krister byggt. Det finns också en butikslänga i byn, med skyltar där det står "Ulla & Lina", ”Gårdsmejeri” och ”Gnoby Krog”. Folk droppar in i förbifarten, för på senare år har landsbygden blivit ganska tättbebyggd. - Tur för oss, säger Tuva, annars hade vi inte fått så många medarbetare och kunder. - Men se! Nadir kommer! Alla går honom till mötes.

Tuva, Krister, Anna och Nadir slår sig ner vid krogens uteplats. Samtalet får fart och frågorna haglar. – Hur söker man jobb, kan man ta hit sin mamma, sin bror, sina kusiner?

En del är rätt svårt att förklara på engelska, inte minst solidarsystemet. Nadir kan inte förstå hur man får pengar gratis. - Det är ju inte rätt, säger han. Klart man måste jobba, annars är man ju parasit!

Anna går in och hämtar det engelska informationsmaterialet och mer smörgåsar. Tuva, som var med i systemet från början, förklarar. "Hur du än anstränger dig, så kan du inte bli parasit. Landet är stort och folket litet. Vi behöver modiga människor. Ni som vågat ta språnget från allt som är kärt och välbekant för att dyka ner i främmande land, ni måste ju vara av den rätta sorten! Vill du ha jobb, så finns det många som har det som vi här i Gnoby. Många flyttar till landet, och många hus ska byggas. Folk öppnar butiker och startar snickerier, bilpooler, verkstäder för solpaneler och en massa tjänsteföretag. - Vi tar en påtår, säger Tuva, så ska jag berätta varför du och din familj inte blir parasiter. Nu måste du lyssna noga.

Samtalet blir allt intensivare medan skymningen faller. Nadir får sova i gäststugan, som efter en tid skulle bli hans hem. Han gick med i solidarsystemet, men han vägrade använda en enda solidar från sitt baskonto. För om någon hade framtidsplaner, så var det han. Och var det någon som hade arbetslust, så var det också han.

oo0oo

Sju år har gått. Kyrkans mark arrenderas ut mot en årsavgift på 20 SOL, motsvarande 10 SEK. Villkoret är att arrendatorn bedriver ekologisk odling och skogsgallring enligt den vårdande metoden som annars riskerar att falla i glömska. I praktiken betalas arrendet med naturvård.

Gnoby har växt och blivit ett helt litet samhälle med skola, torg, butiker och verkstäder, bland annat en vätgasmack och en verkstad där man ställer om bilar till vätgasdrift.

Nadir lärde sig svenska medan han och Krister jobbade med byggnadsarbete, både borta och hemma. Där hemma står växthuset redan klart.

Krister och Anna har en dotter på fem år. Hon hänger med grabbarna och räcker fram hammaren när den behövs, och tången och sågen och skiftnyckeln och stämjärnet och borren och vattenpasset och allt annat, precis när det behövs.

Tuva har skaffat mönster för vikinga- och medeltidskläder och är i full gång med den nya kollektionen för Ulla & Lina. Nu väntar alla med spänning på Nadirs familj.

Klas och Vendela är paret som bosatt sig på östra sidan om linfältet. De är med i mottagningskommittén för Nadirs släktingar. Nadir tycker att Vendela är vacker som en dag - som dagen då han kom till Gnoby första gången. "Ska vi inte ta och klona Vendela", säger han, och Klas skrockar förtjust.

Med Nadirs familj kom friska vindar till byn. Hans mamma var änka efter en bonde i Pakistans bergstrakter, och hon kunde ALLT - örtmedicin, barna- och åldringsvård, får- och människoförlossning, och så lagade hon underbar mat med doft av pakistanska kryddor som hon haft med sig.

Mamma visar sina påsar med silkefjärilsägg och olikfärgade lappar av tussahsiden, Pakistans specialitet. Tussah är ett grovt och rustikt siden, tvättbart i vatten - som linne fast strykfritt och med vackert fall. Fjärilen är också vacker. Den lever på eklöv, tolkar Nadir, medan mamma pekar på gårdens jättestora ek. Hon håller upp en pakistansk snickarskjorta i tussah, färgad i indigo. Tuva, Vendela, Anna, Klas och Krister tittar storögt på varandra. Alla har fått samma idé.

Nu är hela Gnoby delägare i kooperativet Siden & Bygg. Och Krister, utbildad i byggnadsbranschen, bygger hus efter hus tillsammans med Nadir och hans bröder och kusiner. Anna odlar silkeslarver som äter eklöv i rasande fart tills de förpuppas och plockas.

Mamma och Vendela har sin verkstad i växthuset där stora gula tussahfjärilar fladdrar omkring. Kvinnorna trollar fram trådar från silkekokonger medan de berättar om sina liv och sjunger sina hemländers sånger. De sjunger också varandras sånger. Tack vare Vendela har Mamma lärt sig svenska på sjungande dalmål. Och hennes vildsidenplagg vill alla ha.

oo0oo

Ytterligare ett par år har gått. Kajsa har flyttat till Madeira där hon mött sin stora kärlek. Hon har tagit farväl av grävskoporna och sina barn och barnbarn. I stället sköter hon en prunkande trädgård och syr gardiner och lagar mat och städar och diskar och tvättar och stryker skjortor och putsar skor och putsar silver och bakar svenska kanelbullar och pussar sin portugis från morgon till kväll utan en tanke på att införa solidarsystemet på plats, vilket vore möjligt.

Janne har huvudvärk och deppar igen i sin säng på obestämd tid, och Tuva är trött. Hon har för stor arbetsbörda med odling, sömnad och försäljning – för att inte tala om administrationen för Gnoby Krog och Ulla & Lina. Dessutom inreder hon en ny butik som ska sälja kläder av hampa. Hon skulle kunna skaka av sig allt jobbet och leva på basinkomst, men skapardriften driver henne framåt. Därför arbetar hon all vaken tid tills hon hittar en driftig medarbetare. Hennes skaparglädje minskar risken för hjärtinfarkt, så hon lär nog gå iland med sina uppgifter.

Barnen har flyttat hemifrån, och kossan är död. Tuva känner sig ensam trots engagemangen. Risken finns att hon möter samma öde som Kajsa - om hon inte kan inspirera Janne till att driva den planerade butiken Hampus! - Vilken idé! Om Janne flyttar hit som föreståndare för Hampus, så kanske han vill spela och sjunga på Gnoby krog då och då, tänker Tuva. Hon tar kontakt med Janne.

Nog bör Janne nappa, för visst är det uppiggande att hjälpas åt och skapa nytt och känna sig uppskattad, särskilt om man har ett extrajobb som dessutom är ens hobby. Bandet är ju ändå upplöst sedan ett år tillbaka.

oo0oo

Nadir och Vendela har flyttat ihop, och Klas är ledsen och har tandvärk.

Krister och Anna har flyttat till ett annat solidarområde som ligger närmare Annas jobb.

Mamma lever inte längre. Nadir och Vendela sörjer. Idyllen håller på att krackelera.

Äntligen har pionjärerna i Gnoby insett att solidarsystemet inte hjälper mot allt.

oo0oo

Här tar sagan slut och verkligheten tar vid.

Den Ideella Föreningen Basinkomst har bildats för att samla in pengar till programmering och utrustning för solidarsystemets införande, i första hand som ett pilotprojekt på Gotlands landsbygd. Föreningen har PG-nummer 30 43 43 – 7 Alla är välkomna att gå med i föreningen eller bara sätta in en summa som stöd för verksamheten.

Ring eller mejla till Åsa Brandberg, tel. 08-722 36 14, E-post: nypeng@hotmail.com





Created by: asa last modification: Wednesday 26 May, 2010 [12:29:54 UTC] by asa


[ Execution time: 0.16 secs ]   [ Memory usage: 6.83MB ]   [ 33 database queries used ]   [ GZIP Enabled ]   [ Server load: 0.49 ]
Last update from CVS: Friday 26 October, 2007 [16:59:54 UTC]