This is TikiWiki v1.9.10.1 (CVS) -Sirius- © 2002–2007 by the Tiki community Sun 25 Jun, 2017 [06:53 UTC]
Menu

HemSida

print

HUR DET HELA BÖRJADE

Det var den fjärde oktober 1994. Rönnbären glödde mot en osannolikt blå himmel, och solen tände ljus i en asp, som vore den en lampa. De genomlysta guldmyntlöven rasslade till och vinkade ivrigt i en vindpust. Jag stannade upp och stod kvar i andlös beundran.

Idag bjuder solen och jorden på fest, tänkte jag. Här serveras världens överflöd på världens vackraste middagsbord, dukat för fåglar och möss och alla oss andra. Maskarna tar hand om resterna och bereder myllan för nästa år.

Vad susar aspen? undrade jag med en blink åt Stagnelius. Att maten är färdig? Att ingen behöver förtjäna sin rätt att äta sig mätt? Att själsvärme strålar ut som ett mervärde från naturens rent ut sagt förträffliga ekonomi? Aspen skrattade till i en ny vindpust, och jag försökte iaktta sceneriet lite mer koncentrerat.

Jag såg att solen lyste. Visst! Den strålade. Överallt omkring mig lyste och strålade och genomlyste solen den praktfulla höstskogen. Allt jag såg omkring mig var ett enda stort givande och tagande.

Det slog mig att energin strömmar rätt igenom jorden utifrån rymden i ett ständigt nytt flöde. Den dansar runt och ger liv och bevaras en tid i oceanerna och fördelas utöver jorden och går vidare ut i rymden som värme. Vad är nu detta, om inte ett recept på en naturenlig ekonomi?

Vi tänker på cirkulation i alla gröna sammanhang, men detta är något annat. Det är ett förbipasserande flöde av ständigt ny energi som kommer in från rymden, cirkulerar i jordsfären och går vidare ut i det stora okända. Energin passerar vår jord i ett ständigt nytt flöde, delvis sparat i oceanerna och fördelat utöver planeten och utjämnat under dygnens och årstidernas växlingar. Kan detta vara en förebild för mänsklig ekonomi? Hur fungerar den i så fall? Hur härmar vi naturens resurshushållning?

Varor och tjänster är olika former av energi, liksom allt annat på jorden och jorden själv. Varför skulle inte pengarna, symbolen för energin, följa samma mönster? Pengarna ska ju spegla de värden som vi byter med hjälp av pengar, och det måste ske på naturens villkor redan från utgivningen. Men hur? Hur rör sig strömmarna av energi som vi byter i handeln med hjälp av pengar? Hur får vi pengarna att troget följa den inströmmande och ständigt förbipasserande solenergin i form av varor och tjänster som säljs? Vem eller vilka kan detta gagna? Utmaningen tycktes omöjlig.

Vi vet att solen ger ut sin kraft till alla som gåvor utan krav, och vi vet att en del av energin samlas upp och distribueras av oceanerna, skogarna, bergen och allt levande, dygn efter dygn. Vi vet också att döden är livets förutsättning: Vatten, sol, liv och död - och smarta kort! Efter några år av tankeexperiment med sedlar och mynt, visade sig elektroniken bjuda på en lösning.

Innan jag går vidare ska jag berätta en sann historia.

Härom dagen tog jag ut pengar på en bankomat tillsammans med min femårige sonson Alvin och hans lillasyster Tuva, för vi skulle gå och fika.

Va bra att man kan få pengar ur en vägg! utbrast Alvin.

Nja. Jag kan bara ta ut pengar som jag redan har, sa jag, inte hur mycket som helst.

Aha, sa Alvin.

På konditoriet frågade han vidare.

Vem gör pengarna? - Banker, sa jag. - Va snällt, sa Alvin.- Nja, dom tar betalt för pengarna, sa jag.

Alvin funderade ett slag, och så sa han "Men då måste dom ju göra nya pengar för att betala de gamla!"

Jo, det gör dom också, sa jag.

Aha, sa Alvin, fast dom nya pengarna kostar väl inte pengar!

Då avbröt Tuva, för hon hade annat att säga, och tur var det. för jag gillar inte att skrämma små barn.


EFTERLYSES: ETT EKOLOGISKT-EKONOMISKT CIVILFÖRSVAR

Varför konsumerar vi 25 procent mer än planeten producerar, trots att vi vet vart det leder?

Varför dör de flesta människor direkt eller indirekt av fattigdom? Har inte alla livets rätt?

Varför gräver vi en massgrav åt oss själva mot bättre vetande?

Varför inte söka ett naturenligt penningsystem för att lösa problemen från grunden?

Vi behöver räntefria pengar, även för att avskaffa fattigdomen som döljs bakom ländernas BNP-statistik. Vi efterlyser också en ständig, automatisk resursfördelning för att varsamt kunna förvalta naturens gåvor och människornas hälsa, kultur och livsvillkor. Pengarna får inte som nu slå ut dem som saknar inkomst av kapital. De ska tjäna hela samhället som neutrala redskap för att kunna byta varor och tjänster utan att någon blir lidande. Men hur?

Solidarsystemet är ett förslag till lösning, i första skedet avsett för avfolkningsbygder för att stävja ofrivillig inflyttning till städerna. Systemet kan också bli ett vapenlöst civilförsvar för att skydda ekosystemen, avskaffa fattigdomen och i längden bidra till varaktig fred.

Allt vi köper är former av kosmisk energi som cirkulerar och passerar jorden. Om pengarna ska kunna avspegla den genomflödande energin i form av varor och tjänster som säljs, så behöver vi två slags konton; ett så kallat HANDELSKONTO där summorna gradvis minskar, och ett så kallat BASKONTO där potentiella pengar utges som daglig basinkomst, tillräckligt för ett drägligt liv. Envägs spärrar på baskontona förhindrar insättning på, och överföring mellan baskontona.

Solidarflödet kan studeras i bild. se nedan.

När man använder sin basinkomst för att betala, går betalningen direkt in på säljarens handelskonto där summorna gradvis upphör och återuppstår som ny basinkomst, alltid lika fördelat på deltagarnas baskonton som ny daglig basinkomst - samt vid behov på den ”gemensamma kassan”.

Gemensamma kassan är till för gemensam upphandling och löner. Kassans baskonton fylls på vid behov enligt deltagarnas omröstningar. Då minskar basinkomsten i motsvarande grad.

Enda sättet att spara är att låta sin basinkomst stå kvar orörd, helt eller delvis. För att undå onödig förlust på handelskontot vill både köpare och säljare att större transaktioner sker genom avbetalning eller leasing. På baskontona kan man inte göra insättningar på grund av envägs spärrar, som bara tillåter utbetalningar i takt med nedtrappningen på handelskontona. Detta ligger i allas intresse. Följden blir att samtliga solidarströmmar har samma hastighet.

KOMBINATIONEN AV DE TVÅ KONTONA får mängden bytesmedel att ständigt anpassas till de verkliga värden som köps och säljs. Nya solidarer avlöser de gamla som en gång utgått som betalning, och man kan inte överföra solidarer mellan olika baskonton. Därför har solidarerna ständigt täckning i verkliga värden som köps och säljs på en fri marknad.

Systemets "gemensamma kassa" är till för gemensamma behov. Den fyller samma funktion som kommunernas och statsapparatens offentliga sektor. I mindre solidarregioner kan den betraktas som en slags kassa i en bostadsrätt.

Den gemensamma kassan och baskontona är som två kommuniserande kärl. Ju mer som finns i den ena, desto mindre finns i den andra. Proportionerna kan med fördel bestämmas genom omröstning bland solidaranvändarna i en solidarregion.

EN REGLERANDE GEMENSAM KASSA




SIFFRORNA I BILDEN VISAR:

1. En ”kran” för att kunna reglera penningflödenas hastighet vid till exempel en naturkatastrof. Hamstring dämpas omedelbart när man ökar reduktionstakten på handelskontona. Då föredrar alla att betala med mindre summor åt gången för att undvika onödig förlust. När naturen kräver långvaigt dämpad omsättning kan även basinkomstens storlek minskas.

2. För privatpersoner sker växling till främmande valuta från baskontona via valutareserven till handelskontona där alla summor gradvis trappas ner.

3. Exporterande företag får in sina betalningar på handelskontona, uppdelade i flera delbetalningar. I framtiden kanske situationen kräver att större företag får sin exportinkomst växlad till solidarer och sparas för import på så kallade valutakonton. Där kan de bara sparas för egen räkning, eftersom spärrar på valutakontona förhindrar alla andra transaktioner via valutakontona. Förslaget med valutakonton kommer från Per Almgren.

Solidarsystemet är skyddat mot spekulation genom elektroniska spärrar och öppningar. Finansinspektionen har också meddelat att de inte har några invändningar mot ett införande av systemet.

Det är en fördel att införa systemet i mindre och ganska homogena regioner avseende naturresurser och befolkningssammansättning som ligger till grund för arbetslivet. Systemet kan spridas genom avknoppning. Därmed gynnas decentralisering, småskalighet och småskalig landsbygdsutveckling med lokal produktion och korta transporter.

Besökare får ett tillfälligt handelskonto för reskassan. Överbliven reskassa kan växlas tillbaka.

När naturen kräver en varaktig minskning av omsättningen kan även basinkomstens storlek minskas. Hela solidarflödet i ett lokalsamhälle kan åskådliggöras på en dataskärm utan att deltagarnas integritet hotas.

Företagen i en solidarekonomi har handelskonton och eventuellt s k valutakonton. Gemensamma kassan har baskonton och handelskonton för upphandling och löner. Privatpersoner har också ett baskonto och ett handelskonto. För att kunna köpa och sälja privat har alla ett mikrochipskort och en avläsare för dessa kort. Det kan också gå att överföra solidarer genom SMS.

En ekologisk och social valuta

Solidaren fungerar jämsides med de gamla pengarna, kanske först som ett pilotprojekt i en avfolkningsbygd eller vid en naturkatastrof för att förhindra hamstring. Då har man användning av ”kranen” (vid ettan på bilden). Där kan man reglera solidarströmmarnas hastighet. Vid plötsliga ekologiska och/eller demografiska förändringar kan man justera basinkomstens storlek. Administrationen kan bli en uppgift för folkvalda ekologer med korta mandat.

Alla betalningsströmmar i en solidarregion löper i samma takt, eftersom en ekologiskt motiverad tröghet finns inprogrammerad i systemet. Hög lön ger långvarig löneström. Lönen blir därför inte mindre. Den tar bara längre tid. Långsamheten skonar naturen och ger oss tid att tänka långsiktigt i tider då förändringarna i samhället visar sig bli mer genomgripande än man trott.

Kanske byter man jobb flera gånger innan den höga lönen upphör att strömma in. I så fall får man in flera, parallella löneströmmar, och då kan man låta hela sin basinkomst samlas upp på baskontot, kanske under resten av livet - vilket inte alltid är så smart! Besparingarna på baskontot förvinner nämligen vid ägarens död. Då nollställs hans eller hennes båda konton tillsammans med en motsvarande andel av den gemensamma kassan. Därför frestas även en snåljåp att donera strömmar av solidarer under sista delen av sitt liv, och därför ger man gärna gåvor medan man lever.

Nya möjligheter och minimal skatt

Möjligheten att leva på sin basinkomst från födelse till död ger nya öppningar. Man får mer tid för varandra, till exempel för att arbeta ideellt, umgås med barnen eller studera när som helst under livet. Basinkomsten ger också en grundtrygghet för alla som valt att delta i systemet, samtidigt som samhällets kostnader minskar radikalt. Enligt beräkning utifrån SCB-statistik kan en livstids basinkomst vara tillräcklig för ett drägligt liv utan skattefinansiering - bortsett från den statliga skatt som är till för att skydda nationella värden så länge nationerna existerar i nuvarande form.

Den individuella och den gemensamma kassans basinkomst är som två kommunicerande kärl, reglerade enligt användarnas värderingar genom lokala omröstningar. Jämför detta med vårt nuvarande samhälles rundgång av skatter och åtgärder som plåster på plåster, medan ränta läggs på ränta i varv på varv av olika banker som utger pengar som lån. BNP tvingas växa i takt med att allt fler skuldbelagda pengar växer, och klyftan mellan fattig och rik fördjupas. BNP-statistiken speglar också kostnader för tröstköp, missbruk, trafikolyckor, väfärdssjukdomar och många andra destruktiva fenomen i samhället. Därför måste man tänka sig för när man hänvisar till BNP inför samhälleliga reformer.

Kom ihåg att basinkomsten bara kan sparas orörd på baskontot. Kombinationen av basinkomst och nedtrappning av använda solidarer leder till ett passivt sparande på frivillig väg och minskad konsumtion till gagn för världens fattiga och jordens hälsa. Vad vi gör i Nord får följder i Syd. Och vem välkomnar inte en livslång basinkomst för fri forskning, ideellt arbete och mer tid för varandra - eller för att starta eget utan skuldsättning? Basinkomsten ersätter det mesta som idag finansieras med skattepengar på olika omvägar alltmedan ränta läggs på ränta.

Alla bidrar på sitt vis

När man lever på basinkomst förser man samhället med solidarer, och när man lever på sin arbetslön fyller man andras behov och önskningar. Alla behövs. Svart jobb blir vitt, och man kan uppskjuta sin konsumtion tills det passar för att förverkliga en dröm. Alla behövs under livets skeden; även barn, gamla, sjuka och de som vilar tills de inte står ut med att vila längre.

Med åskådningsexempel som inspiration kan solidarsystemet spridas, kanske genom Simpol där man utvecklat ett globalt omröstningssystem för samtidiga miljöreformer.I Simpol kan alla rösta; privatpersoner, företag, politiker, partier, parlament, regeringar och olika organisationer för miljö och människorätt. Målet är att bryta dödläget där de konkurrerande företagen väntar på att en konkurrent ska ta initiativet till de nödvändiga miljöreformerna. Simpol är nu en global rörelse som har stöd av ett antal fredspristagare, se www.simpol.org

Ett mänskligare samhälle

Empatin i samhället ökar när stressen och den ekonomiska ångesten avtar. Solidarsystemet tvingar ingen att arbeta, men det öppnar för altruism och befriar från bristtänkandet och den förödande girighet och rädsla som får näring i vårt nuvarande utslagningssystem. Flit är ju inget självändamål, men människor behöver vara behövda. Och vem vill inte spara för en dröm? Alla vill vi använda vår begåvning, och de flesta njuter av meningsfullt arbete. Rätt folk på rätt plats genom en tillräckligt stor basinkomst för att verkligen kunna arbeta - är inte det värt ett försök?

I snitt 40 procent av dagens konsumtionspriser består av inbakade räntekostnader som lagts in i priserna av företagen som bidragit till en varas tillkomst, transport och försäljning. Dessa osynliga ränteutgifter upphör i solidarsystemet, och den livslånga basinkomsten kan finansieras utan omvägen via skatter och bidrag. Dessutom slipper vi dagens administrationskostnader för rundgången av skattepengar som passerar bankerna i varv på varv, medan ränta läggs på ränta.

Pengarnas utgivningsvillkor bestämmer ramarna i den påföljande ekonomin. Därför är solidarekonomin mycket olik den nuvarande ekonomin, men den kan existera parallellt med det gamla systemet som en livbåt, kanske tills vi alla tvingas lägga om vårt penningsystem. Då måste det finnas ett beprövat och hållbart ekologiskt alternativ, som också kan bevara välfärdssamhället.

Ett livligt och flexibelt näringsliv

Med solidarer kan man köpa andelar i en eftertraktad produktion – eller flera. Även andelsköpen sker i strömmar av solidarer i takt med alla andra större betalningar. När ett företag har överskott sedan utgifterna är betalda, får andelsköparen del av vinsten i en motsatt solidarström. Utdelningarna till andelsköparna blir en buffert för företagen och extrainkomst för dem som stödjer den efterfrågade produktionen. När en produkt inte längre efterfrågas, upphör stödet från andelsköparna och företaget läggs ner utan konkurs, eftersom det inte finns några lån i systemet.

Säkerhet mot missbruk

Solidarflödet i ett lokalsamhälle kan åskådliggöras på en datorskärm. Det gör systemet transparent utan att deltagarnas integritet blir hotad. Spekulation förhindras genom växlingsmetoden, men också genom att ingen kan överföra solidarer för någon annans räkning. Detta förhindras på teknisk väg genom spärrar.

Ingen behöver vara solidarisk för att gå med i solidarsystemet. Det är systemets tekniska konstruktion som leder till solidaritet med dem som idag slås ut och lämnas åt sitt öde. Om vi skulle kalla solidaren SOL, så har vi träffat mittiprick, för det är solens livgivande flöde som har stått modell för systemet.

Vill du studera solidarsystemet grundligare eller sätta dig in i företagens villkor och konsekvenser - eller begrunda systemets inverkan på samhällsanda, kulturliv, hälsa, preferenser och livsstil – eller förstå hur man finansierar sin bostad med solidarer – eller kanske undersöka några obekräftade påståenden i denna skrift – då kan du köpa den lilla pocketboken PENGAR PÅ PLANETENS VILLKOR. Beställ den från humanist.forl@sverige.net eller nypeng@hotmail.com Priset är 50:- plus porto.

Att införa solidarsystemet

Det finns planer på att införa systemet som pilotprojekt på Gotland inom den Ekonomiska Föreningen Jordgumman som består av producenter på Gotlands landsbygd. Där har de väntat länge på programmering av systemet.

Föreningen Basinkomst har också bildats i hopp om att finansieringen ska kunna lösas. Dessutom finns det planer på ett dataspel med solidarsystemets villkor som inprogrammerade spelregler. Spelet går ut på att iscensätta ett scenario där man bygger upp ett samhälle med solidarer som bytesmedel. Scenariospel finns redan, men de bygger på det nuvarande systemets villkor. På solidarsystemets villkor skulle spelet bli verkligt spännande, som en upptäcktsresa i en fiktiv värld som faktiskt kan bli möjlig inom rimlig tid.

DE VANLIGASTE FRÅGORNA

Fråga 1: Vem tar sig an smutsiga och tunga jobb när man kan leva på basinkomst?

Svar: Det saknas inte ekonomiska incitament i systemet. De som lever på arbetslönen kan låta basinkomsten samlas upp på sitt baskonto för framtida bruk. Dessutom kan de som nu är lågavlönade få rejält betalt i den mån de tar sig an uppgifter som andra finner motbjudande. En verkligt fri lönesättning blir då möjlig på en arbetsmarknad som styrs av tillgång och efterfrågan, även på arbetskraft, förutsatt att alla har basinkomst så de kan ställa villkor.

Fråga 2: Blir det inte för mycket pengar till barnen om de får basinkomst redan från födelsen?

Svar: Den frågan måste lösas politiskt när den blir aktuell. Barnens basinkomst kan vara tillgänglig för vårdnadshavare tills barnen är myndiga. I så fall ersätter den bl a barnbidrag, studiebidrag, skolpeng och föräldraledighet. Bidrag kan också utges via den gemensamma sektorn, som idag. Då kan basinkomsten börja senare, till exempel vid myndighetsåldern.

Fråga 3: Hur finansieras tekniska språng med avbetalningar i stället för lån?

Svar: Solidarsystemet tillåter gemensamma projekt där många bidrar. Projekten kan bli verkligt stora, förutsatt att många bejakar dem och låter pengar flyta dit. Andelarna kan både säljas och ärvas, eftersom de har alltid täckning i reala värden.

Fråga 4: Riskerar vi inte köphysteri när basinkomst för hela uppehället införs?

Svar: De som förut varit fattiga kommer nog att köpa vad de längtat efter, kanske till överdrift under en tid. Men det måste ses i relation till de oerhörda summor som satsas på jätteprojekt och upprustning på grund av rädsla för energibrist och jättedammar för att tillförsäkra sig vatten och elektricitet. Livsnödvändigheter blir bristvara när ekonomin påtvingas målet att tjäna pengar i stället för att förvalta och fördela jordens ändliga resurser.

Fråga 5: Hur finansierar man sin bostad, till exempel ett villabygge?

Svar: Man betalar under byggnationens gång. Man kan också slå sig samman med andra villabyggare och hjälpas åt att finansiera varandras hus, det ena efter det andra. Föräldrar kanske vill subventionera sina ungdomars bosättning, eftersom pengarna inte kan ärvas. Annars är det naturligt att leasa sin lägenhet tills den är färdigbetald.

Fråga 6: Hur blir man företagsägare?

Svar: Man kan börja mjukt med uppsparad basinkomst om man vill starta eget. Vill man bli delägare i ett existerande företag, betalar man andelar successivt och tar emot avkastning i mån av vinst. Eftersom andelarna hela tiden har täckning i reala värden, så kan de också säljas – även detta genom avbetalning. Delägandet kan inte orsaka ekonomiska katastrofer som i dagens aktiehandel, eftersom den senare bygger på förväntad vinst i en skuldbaserad ekonomi.

Fråga 7: Kan inte staten ge ut icke-omfördelande pengar direkt?

Svar: Det har gjorts försök med kommunala räntefria pengar som kostade pengar att spara, men även dessa experiment var provocerande för bankväsendet, som ju är en stat i staten och en maktfaktor som övergår många regeringars makt. Om en hel nation skulle hota den globala finansmarknaden, så kan man befara repressalier. Däremot finns det ingen som vill förhindra vår gemensamma överlevnad genom lokala och jordnära reformer som gynnar alla och tryggar både jordens hälsa och livsbetingelserna för våra efterkommande.

Fråga 8: När man inte längre kan spekulera i pengar, kan ju folk frestas att spekulera i mark och vatten. Hur förhindrar solidarsystemet sådan spekulation?

Svar: Så länge bankpengarna finns, kan de naturligtvis användas för spekulation av många slag. Redan nu har både jord, rent vatten och ren luft blivit handelsvara. Men eftersom solidarregionernas regelverk inte påverkas av kapitalintressen, så kan den sortens spekulation förbjudas i lag, till exempel genom gemensamma påtryckningar i en rad solidarregioner.

Vad gäller spekulation i mark har den österrikisk-argentinske samhällsreformatorn Silvio Gesell föreslagit att kommuner köper upp mark och arrenderar ut den igen till de före detta ägarna. Arrendet blir då ärftligt, men marken får enligt lag inte säljas. I övrigt förändras inte de forna markägarnas villkor. Ett beslut i denna fråga är politiskt, och hör därför inte till solidarsystemet. Beslutet måste fattas av dem som berörs när det är så dags, vilket kan bli möjligt när lagstiftningen befriats från kapitalmakt.

Fråga 9: Är inte solidarsystemet för tekniskt? Tvingas vi inte in i en gemensam lunk genom den lika stora penningreduktionen, den lika stora basinkomsten och samma hastighet i alla regionens solidarströmmar?

Svar: Ingen behöver befara någon gemensam lunk. Jämför solidarsystemet med det nuvarande systemet, som slår ut de svagare och i längden bäddar för ett allas krig mot alla. I solidarsystemet ersätts skulder och skatter av nedtrappningen på handelskontona och motsvarande fördelning på baskontona. Den dagliga fördelningen av solidarer gör att resurserna fördelas, men användandet är upp till envar att bestämma. Medborgarna ges nya valmöjligheter och nytt hopp och tid att delta aktivt i samhälle och vänkrets om de vill - eller ägna sig åt vårdande och nyskapande versamhet. Befrielsen från skattepengarnas rundgång ger också stora besparingar genom att administrationskostnaderna upphör, men inte minst för att samhället befrias från ränta-på-ränta som följd av skuldpengarnas ständiga rundgång mellan banker och låntagare. Ingen stoppar längre sitt lån i fickan, utan samma pengar lånas ut av nästa bank och nästa med följden att bara de som har överskott att investera klarar sig.

Fråga 10: Vad driver folk att arbeta för status när tävlingsmomentet saknas?

Svar: Status är ju en mänsklig (och djurisk) drivkraft, men här kan också altruism och kreativitet ge status. Dessutom ökar chansen att övervinna egoism och girighet när vi får en livsbejakande motivation för arbete, inte minst när habegäret och rädslan för att bli utslagen inte längre ges näring. I stället för att stoltsera med saker och titlar kan man ägna sig åt ideellt arbete eller bara vila tills man tröttnar på att vila. Att hjälpa sina närmaste är också en samhällstjänst.

Fråga 11: Får man in en för stor summa på sitt handelskonto, så kan man ju överföra pengarna till vännernas handelskonton som gåva eller en slags förvaring –även mot ränta!

Svar: Gåvor gör bara gott, och att låna mellan handelskontona blir svårt, eftersom det måste gå så fort. Och vem vill låna pengar som inte kan sättas in, när basinkomsten finns? Och varifrån skulle summan komma, när ingen vill ta emot en för stor summa som inte kan sparas? Faran för samhället är försumbar. Det väsentliga är ju att pengarna inte samlas upp i sådana mängder att de blir maktmedel i samhällsekonomin och politiken.

Fråga 12: Ligger man inte och latar sig eller lever loppan om man kan leva på basinkomst?

Svar: Somliga gör det nog, men flit är inget självändamål, och i längden känns det säkert tråkigt och meningslöst att bara vila och rumla om. De flesta behöver vara behövda, och mycket behöver göras. Basinkomsten gör det lättare att ta initiativ och återta makten över sitt liv, när den gamla moroten och piskan i det nuvarande systemet inte längre finns kvar.

Fråga 13: Systemet bygger enligt min mening på värderingar som alla inte delar. Hur skulle det vara med ett politiskt neutralt penningsystem?

Svar: Allt som bedöms, bedöms ju utifrån värderingar. Även solidarsystemet. Men om makt över sitt eget liv är en värdering, så tror jag det är en allmänmänsklig värdering. Likaså värderingen att bevara livet på jorden och att sätta samarbete framför konkurrens. Om vi använder en skala för bedömningen, så antar vi att det normala ligger i mitten – och i mitten placerar vi våra egna normer. Så gör även de som är anställda i affärsbanker när de biviljar lån. De låntagare som får de största lånen brukar vara män som vill låna mycket för stora projekt som anses ge störst avkastning – som ju är till fördel för både utlånare och låntagare. Jämför detta med ett system som är anpassat till naturens villkor.

Fråga 14: Vad händer om hela det digitala informationssystemet kraschar?

Svar: Det skulle ju också drabba bankerna. Men eftersom kunskapen finns kvar kan både banksystemet och solidarsystemet byggas upp igen. I slutändan skulle nog en sådan chock bli till solidarsystemets favör, eftersom det ger en ekonomisk bastrygghet även i fortsättningen.

Fråga 15: Är inte systemet utopiskt? Hur kan det införas idag?

Svar: Det som verkar utopiskt idag måste förberedas i tid, och tiden är knapp av klimathoten att döma. Även hos oss har vi fattiga regioner med avflyttning. Arbetslöshet och otrygghet känns inpå skinnet när butiken och skolan och postkontoret slår igen, eller när storbolag lämnar kalhyggen och förödande dammanläggningar efter sig. Då är det svårt att leva, särskilt när vården av sjuka och gamla blir för tung för de anhöriga. Då räcker inte bytesringar och andra lokala valutor som bara underlättar byten. Vi behöver en befolkad och fruktbar landsbygd med energisnåla fortskaffningsmedel och fungerande samhällsservice.

Införandet av solidarsystemet kan ske lugnt och odramatiskt, kanske till och med initierat av kommuner som välkomnar minskade kostnader. Basinkomsten, den ökade valfriheten och en gemensam kassa i lokalsamhället välkomnas av de flesta. I avfolkningskommuner kan systemet tas i bruk direkt som ett socialt experiment till gagn för omvärlden. Den spontana användningen av euron i Tornedalen visar att flera valutor kan samexistera utan besvär. I rikare kommuner kanske man tackar ja till solidaren som ett trygghetsgolv, även om den inte används som bytesmedel förrän i en kris. Pengar blir ju pengar först när de används.

Fråga 16: Om jag jobbar i ett utländskt företag, hur kan jag då vara med i solidarsystemet?

Svar: Du kan få lön i kronor och växla dem till solidarer sedan skatten i kronor är betald. Men eftersom företagen inte så gärna betalar skatt, så kanske även de går med i solidarsystemet, kanske både i sitt hemland och i dotterbolagens hemländer. Det kan till och med hända att stora inter- och transnationella företag går i bräschen en tid och får solidarsystemet infört även i u-länder. Sådant kan inträffa när man inser att den industriella civilisationen går mot sitt slut. I så fall vore gamla synder sonade många gånger om.

Fråga 17: Jag tycker det är spännande att spela på börsen. Var finns spänningen här?

Svar: Spänningen finns i de nya möjligheterna. Meningsfulla initiativ ger positiv spänning, till exempel genom att utveckla en uppfinning, starta eget eller använda sin skaparkraft på annat sätt. Man kan också arbeta ideellt och ägna sig åt familj och vänner. De som vill spekulera i den gamla ekonomin kan fortsätta med det. Även de föredrar solidarer när det gamla systemet hotar att brista, eller när naturens skador tvingar fram en kursändring. När vi förstått sammanhanget mellan penningutgivning och ekonomi, så motiveras allt fler att lämna penningspelet, bland annat för jordens och barnens skull. Fler lär våga språnget när basinkomst finns som en livslång ekonomisk trygghet.

Fråga 18: Kommer inte staten att kräva moms på handel som sker med solidar?

Svar: Det kan hända. I så fall får man växla momssumman och betala den i kronor. Men det kan också hända att solidarregionerna blir helt eller delvis momsbefriade, därför att de ger så stora samhälleliga besparingar och finansierar sin egen gemensamma sektor.

Fråga 19: Var ligger säkerheten i solidarerna? Kan de lösas in mot något stabilt värde, guld till exempel?

Svar: Säkerheten ligger i de verkliga värden som för tillfället säljs. Solidarerna löses automatiskt in i verkliga värden vid varje köp, eftersom alla betalningar går direkt in på säljarens handelskonto där alla summor reduceras gradvis tills de upphör. Inga solidarer kan sparas sedan de använts. Solidarmängden motsvarar därför ständigt de verkliga värden som omsätts, om än med en obetydlig fördröjning. Härmed hålls prisnivån stabil, medan växelkursen kan variera gentemot omvärlden. Guld som säkerhet är en illusion, eftersom även värdet på guld varierar.

Fråga 20: Men finns det inte risk för inflation i alla fall? Tänk om alla köper hejvilt i förvissningen om att pengarna återskapas på baskontona? Då kommer ju ständigt mer pengar ut på marknaden!

Svar: Risken är försumbar, bland annat för att genomflödet kan regleras genom att variera penningreduktionen på handelskontona - och/eller basinkomstens storlek. Basinkomsten kan också utbetalas glesare om det behövs, t ex var 14:e dag. Framtidsdrömmar och framtida möjligheter förverkligas på grund av sparad basinkomst i systemet. Därför minskar konsumtionen även av den anledningen. Och vem vill inte kunna spara lite mer än bara det medelvärde som basinkomsten utgör? Man kan dessutom förutse att tröstköpen minskar när framtidstron och möjligheterna ökar.

Sparmedlen ger möjligheten att starta och stödja skuldfria företag som ger ökad inkomst i tillägg till glädjen att göra nytta. Sannolikheten att alla skulle sluta spara samtidigt torde vara lika minimal som att alla skulle ta ut sina besparingar samtidigt i dagens ekonomi.

Fråga 21: Vad bestämmer solidarens relativa värde gentemot andra valutor?

Svar: Värdet bestäms av tillgång och efterfrågan. Om solidaranvändarna har stora reala värden som går att sälja, så har de verkliga tillgångar. Då blir deras solidarer relativt sett mer värda, och man får mer främmande valuta vid växling än de som växlar solidarer från fattigare solidarregioner. Växelkursen beror på det relativa välståndet, som i sin tur beror på kreativitet, arbetskraft och naturresurser i regionen. Att allt arbete blir vitt inverkar naturligtvis också på produktiviteten och därmed växelkursen.

Fråga 22: Hur betalar man skatt till staten?

Svar: Man växlar solidarer till kronor och betalar skatten till staten successivt. Kommunalskatt kan ske på samma sätt i den mån det blir någon kommunalskatt. Kommunen kan också köpa tjänster och varor av solidaranvändarna. Det kan göra omställningen smidig.


LIVET I EN SOLIDAREKONOMI - ETT SCENARIO

Anna har gått med i solidarsystemet och ska gå och handla, men hon känner sig villrådig. Här har jag fått ett kort och en liten apparat, säger hon. Ska jag ta med apparaten till affären? - Nej, säger Kerstin. Apparaten använder du bara när du säljer privat. Men kortet ska du ta med. I affären har dom en likadan apparat som dom drar betalningen med.

Anna är fortfarande osäker. Drar dom från min basinkomst då? Jag vill inte använda den, för jag har hört att man inte kan sätta in pengar på baskontot. Jag vill köpa för min lön. Den har stått inne sen förra månaden, så den har redan krympt. Finns det något särskilt kort för handelskontot? - Nej, det behövs inte, säger Kerstin. När du köper dras betalningen från ditt handelskonto där du får in din lön. Men har du inte tillräckligt med solidarer där, så dras resten från baskontot, automatiskt. Ta bara med dig kortet så får du se. Du använder det som ett Visakort fast det ser lite annorlunda ut. Är du osäker så fråga i affären. - Och du! Din lön krymper inte som du tror. Du får ju in ny basinkomst på ditt baskonto varje natt, precis som de andra solidaranvändarna. Ni får lika mycket var i basinkomst.

Men jag vill i alla fall kolla saldot, så jag vet att allt stämmer. – Saldot får du på telefon, upplyser Kerstin. Bankernas system fungerar lika bra i solidarsystemet. Förresten, vill du fortfarande köpa min cykel? Om du köper den, så får du se hur man gör! Jag har en likadan apparat som du.

Anna handlar mat, köper cykel, kollar saldot och konstaterar att allt funkar. Väl till mods slår hon sig ner med tidningen, och där ser hon en annons. Annonsören heter Tuva, och hon söker en medarbetare till sin gård där de har osttillverkning och en gårdsbutik. Anna ringer upp Tuva och de har ett långt samtal.

oo0oo

Janne miste jobbet när skatteverket slog igen, och då blev han glad för att få vila. Han hade jobbat över varje dag de senaste åren, så han hade mist både vänner och fantasi. Nu ligger han i sängen på femte dygnet med fjärrkontrollen i hand. Han faller in i en tröstlös dvala mellan stunderna av leda. En bitterhet finns, men svår att sätta ord på.

Varför tog jag det där jobbet på skattekontoret? Fast det fanns ju inget att välja på förstås - men siffror! Det är inte min melodi. Min melodi är... eller var... Hur gick den nu?

Janne börjar gnola men hittar inte slutet. Den rumphuggna melodin ger honom ingen ro. Han vrider sig mellan de svettiga lakanen och kan inte låta bli att tänka på bandet som han spelade i en gång. Han tänker på Hasse som spelade synt, och Rita, vokalisten som varit hans fru tills hon dog för fem år sedan - och så barnen som flyttat så långt bort. De har sina egna liv nu, tänker han, och jag har blivit över. Hur fortsatte melodin? Den kanske inte blev färdig innan... alltså innan Rita dog.

Janne kliver ur sängen, hämtar gitarren och slår ett ackord - Jag hade en melodi... en melodi... Orden rinner till och han hämtar en penna. – Det funkar! DETTA skulle Hasse gilla! Jag ringer honom!

Janne ringer upp Hasse som han inte sett sedan Rita dog. Då hade det varit svårt att ta kontakt, men nu springer han till telefonen. Hasse blir förtjust, rentav lycklig. Är det sant? Är det verkligen du? Janne! Vad säger du? Har du en låt på gång? Jag kommer!

Janne och Hasse blev en duo, och duon blev trio när Carina kom med. De tre vännerna spelade alla de gamla låtarna på nytt, men det var Jannes melodi som blev en hit. Nu får han arvoden, snuskigt stora, säger han, men det är ju inte därför jag spelar. Fast lite extra på gamla dar skulle ju sitta. Nu sparar jag hela basinkomsten och lever på mitt drömjobb.

oo0oo

Kajsa är grävmaskinist med egen firma och många uppdrag, så hon kan spara en del av sin basinkomst. När hon startade eget leasade hon grävskopan, och nu fortsätter hon spara trots att grävskopan är friköpt. Hon styr maskinen med förtjusning, för precision är hennes sport.

När vintern är lång åker Kajsa till Madeira och njuter av öns alla blommor. Trots resorna kan hon fortsätta spara, så hon utökar firman, leasar ännu en grävskopa och anställer en lärling. Denne visar sig ha anlag. Han får många uppdrag och kan därför spara rätt mycket av sin basinkomst. Snart är han mogen för att starta eget och leasar en grävskopa själv, så som Kajsa gjorde en gång.

Kajsa anställer två nya medarbetare, för hon har två lediga grävskopor, dels den färdigbetalda och dels en ny som hon börjat leasa. Hennes inkomst ökar, så hon bestämmer sig för att köpa andelar i sin första lärlings firma - successivt - liksom alla större betalningar i en solidarekonomi.

Kajsa upplever sin lärling som en driftig person. Därför satsar hon på honom. Han välkomnar penningtillskottet till firman som nu blivit ett tvåpersoners kooperativ, hans och Kajsas. Företaget blir så lönsamt att de leasar en ny grävskopa och anställer en ny maskinist, eftersom den första grävskopan i det lilla kooperativet har blivit färdigbetald.

Kajsas företag växer, och vinsten måste tas om hand på något sätt, kanske ges bort. Firman är ju lagom stor. Även Kajsa tjänar på det nya kooperativet, eftersom hennes ström av utdelning nu blivit större än strömmen av hennes andelsköp. Därför reser hon allt oftare till Madeira och njuter av öns alla blommor.

Men så får hon ett barnbarn och bestämmer sig för att gå ner i varv och vara farmor på riktigt - för vem vill ha pengar stående på baskontot när de ändå upphör när man dör? Jag klarar mig ändå, tänker hon, så jag ställer över avkastningen som ett löpande bidrag till den lilla. Och dessutom - jag kan ju leasa en större lägenhet åt dom! Det går ju lika smidigt som att leasa grävskopor!

Men Kajsa ändrar sig. Hennes barnbarn får ju basinkomst från födelsen, och den kan föräldrarna använda som barnbidrag, i varje fall delvis. Resten sparas åt den lilla. Då överför hon hellre sin ström av avkastning som donation till en nystartad biodynamisk gård där de odlar snittblommor.

Numera kommer en blombukett varje vecka till de nyblivna föräldrarna. Att det är Kajsa som abonnerar på blommorna är en hemlighet, men man kan ju gissa.

oo0oo

Tuva har en gård med en ko, tio får och ett ekologiskt grönsakslandsland, plus ett gårdsmejeri. Hon och hennes två barn tillverkar delikatessostar. De lägger ner sin själ i arbetet, och kossan Runa mår också väldigt bra, så osten blir därefter. Familjen längtar inte efter att utöka, men för att få mer tid för ostproduktionen behöver de anställa en person som sköter reparationerna på gården.

Tuva sätter in en annons där hon söker en finansiär för anställningen. Anna svarar av ren nyfikenhet, och efter ett långt samtal träffas de två på Tuvas gård.

Anna flyttade till gården och tog hand om butiken. Hon sålde sin lägenhet mot en solidarström som hon lät gå till produktionen. Gården blev därmed ett fyra personers kooperativ med god ekonomi. Barnen ingick naturligtvis, eftersom de också ville bidra med delar av sin basinkomst.

Nu när finansieringen blivit löst har de anställt Krister, en snickare med intresse för ekologisk odling. Tuva sköter djuren och barnen sköter skolan. Alla ystar ost och paketerar och kardar och spinner, men bara när barnen vill. Tuva väver och syr tidlösa kläder. Anna sköter försäljningen och jobbar deltid som skolpsykolog. Krister sköter ostförsäljningen, snickeriet och odlingarna. Han jobbar hårt och får bra lön. Snart startar han eget med uppsparad basinkomst. Byn växer. Vi har ju ett riktigt Gnosjö, säger barnen, för vi gnor så mycket här hos oss.

oo0oo

Fyra år har gått, och sommaren är som vackrast. Nadir från Pakistan kommer cyklande genom det leende landskapet. Han har vind i håret och föväntan i sinnet. Allt är spännande, tycker han. Nadir har bara träffat sin fadderfamilj en enda gång, och det var på Arlanda då han fick cykeln som välkomstgåva. Nu är han på väg till fadderfamiljens gård. Han beundrar blommorna vid dikesrenen, de böljande sädesfälten och stugorna i rött som lyser mot den ljusa, lummiga grönskan. Vilket härligt land, tänker Nadir, och här ska jag in till vänster.

Byn såg ut som på fotot som familjen skickat innan han åkte. Nu susar han nerför backen, nyfiken på allt, inte minst på sjön som lyser så blå så att han undrar om den är färgad.

”Sjön” var ett blommande linfält. Bredvid låg fadderfamiljens hus, omgivet av en skock betande får och en ko invid husknuten. En klunga människor kom vinkande emot honom.

oo0oo

Mycket har hänt i lilla Gnoby sedan sist. Barnen läser ekologisk teknik i grannregionen, där man också har infört solidarsystemet. Anna och Krister har gift sig och bor på andra sidan linfältet i ett hus som Anna ritat och Krister byggt. Det finns också en butikslänga i byn, med skyltar där det står "Ulla & Lina", ”Gårdsmejeri” och ”Gnoby Krog”. Folk droppar in i förbifarten, för på senare år har landsbygden blivit ganska tättbebyggd. - Tur för oss, säger Tuva, annars hade vi inte fått så många medarbetare och kunder. - Men se! Nadir kommer! Alla går honom till mötes.

Tuva, Krister, Anna och Nadir slår sig ner vid krogens uteplats. Samtalet får fart och frågorna haglar. – Hur söker man jobb, kan man ta hit sin mamma, sin bror, sina kusiner?

En del är rätt svårt att förklara på engelska, inte minst solidarsystemet. Nadir kan inte förstå hur man får pengar gratis. - Det är ju inte rätt, säger han. Klart man måste jobba, annars är man ju parasit!

Anna går in och hämtar det engelska informationsmaterialet och mer smörgåsar. Tuva, som var med i systemet från början, förklarar. "Hur du än anstränger dig, så kan du inte bli parasit. Landet är stort och folket litet. Vi behöver modiga människor. Ni som vågat ta språnget från allt som är kärt och välbekant för att dyka ner i främmande land, ni måste ju vara av den rätta sorten! Vill du ha jobb, så finns det många som har det som vi här i Gnoby. Många flyttar till landet, och många hus ska byggas. Folk öppnar butiker och startar snickerier, bilpooler, verkstäder för solpaneler och en massa tjänsteföretag. - Vi tar en påtår, säger Tuva, så ska jag berätta varför du och din familj inte blir parasiter. Nu måste du lyssna noga.

Samtalet blir allt intensivare medan skymningen faller. Nadir får sova i gäststugan, som efter en tid skulle bli hans hem. Han gick med i solidarsystemet, men han vägrade använda en enda solidar från sitt baskonto. För om någon hade framtidsplaner, så var det han. Och var det någon som hade arbetslust, så var det också han.

oo0oo

Sju år har gått. Kyrkans mark arrenderas ut mot en årsavgift på 10 SOL, motsvarande 10 SEK. Villkoret är att arrendatorn bedriver ekologisk odling och skogsgallring enligt den vårdande metoden som annars riskerar att falla i glömska. I praktiken betalas arrendet med naturvård.

Gnoby har växt och blivit ett helt litet samhälle med skola, torg, butiker och verkstäder, bland annat en vätgasmack och en verkstad där man ställer om bilar till vätgasdrift.

Nadir lärde sig svenska medan han och Krister jobbade med byggnadsarbete, både borta och hemma. Där hemma står växthuset redan klart.

Krister och Anna har en dotter på fem år. Hon hänger med grabbarna och räcker fram hammaren när den behövs, och tången och sågen och skiftnyckeln och stämjärnet och borren och vattenpasset och allt annat, precis när det behövs.

Tuva har skaffat mönster för vikinga- och medeltidskläder och är i full gång med den nya kollektionen för Ulla & Lina. Nu väntar alla med spänning på Nadirs familj.

Klas och Vendela är paret som bosatt sig på östra sidan om linfältet. De är med i mottagningskommittén för Nadirs släktingar.

Nadir tycker att Vendela är vacker som en dag - som dagen då han kom till Gnoby första gången. "Ska vi inte ta och klona Vendela", säger han, och Klas skrockar förtjust.

Med Nadirs familj kom friska vindar till byn. Hans mamma var änka efter en bonde i Pakistans bergstrakter, och hon kunde ALLT - örtmedicin, barna- och åldringsvård, får- och människoförlossning, och så lagade hon underbar mat med doft av pakistanska kryddor som hon haft med sig.

Mamma visar sina påsar med silkefjärilsägg och olikfärgade lappar av tussahsiden, Pakistans specialitet. Tussah är ett grovt och rustikt siden, tvättbart i vatten - som linne fast strykfritt och med vackert fall. Fjärilen är också vacker. Den lever på eklöv, tolkar Nadir, medan mammma pekar på gårdens jättestora ek. Hon håller upp en pakistansk snickarskjorta i tussah, färgad i indigo. Tuva, Vendela, Anna, Klas och Krister tittar storögt på varandra. Alla har fått samma idé.

Nu är hela Gnoby delägare i kooperativet Siden & Bygg. Och Krister, utbildad i byggnadsbranschen, bygger hus efter hus tillsammans med Nadir och hans bröder och kusiner. Anna odlar silkeslarver som äter eklöv i rasande fart tills de förpuppas och plockas.

Mamma och Vendela har sin verkstad i växthuset där stora gula tussahfjärilar fladdrar omkring. Kvinnorna trollar fram trådar ur silkekokonger medan de berättar om sina liv och sjunger sina hemländers sånger. De sjunger också varandras sånger. Tack vare Vendela har Mamma lärt sig svenska på sjungande dalmål. Och hennes vildsidenplagg har blivit årets succé.

oo0oo

Ytterligare ett par år har gått. Kajsa har flyttat till Madeira där hon mött sin stora kärlek. Hon har tagit farväl av grävskoporna och sina barn och barnbarn. I stället sköter hon en prunkande trädgård och syr gardiner och lagar mat och städar och diskar och tvättar och stryker skjortor och putsar skor och putsar silver och bakar svenska kanelbullar och pussar sin portugis från morgon till kväll utan en tanke på att införa solidarsystemet på plats, vilket vore möjligt.

Janne har fått tinnitus och deppar igen i sin säng på obestämd tid.

Tuva är trött på att vara ensam. Barnen har flyttat hemifrån, kossan Runa är död och ostproduktionen ett minne blott. Risken finns att hon möter samma öde som Kajsa –om hon inte kan inspirera Janne att driva den planerade butiken Hampus med kläder av giftfri hampa! Nog bör Janne nappa, för vad är mer uppiggande än att hjälpas åt med att skapa något nytt?

Nadir och Vendela har flyttat ihop. Klas har blivit över. Han är ledsen och har tandvärk.

Mamma lever inte längre.

Äntligen har pionjärerna i Gnoby förstått att solidarsystemet inte hjälper mot allt.

oo0oo

SOLIDARER FÖR FRED OCH HÅLLBAR UTVECKLING

Allt fler inser att överproduktionen i väst måste hejdas och att mark och vatten måste saneras i global utsträckning för att återställa jordens hälsa och förebygga krig. Sådana projekt kan inte finansieras med pengar som kräver förräntning. Det skulle motverka syftet.

Samtliga pengar som vi använder är en gång utgivna som lån mot ränta. Därför lever vi med en samlad ränteskuld som alltid är större än den samlade penningmängden, hur mycket pengar som än utges. Och det utges ständigt mer pengar i astronomiska mängder runt om på hela jorden. Dessa pengar har som regel sin enda "säkerhet" i förväntad vinst. Ett sådant system kräver ständig ekonomisk tillväxt, något som inte fungerar i längden. Hållbar är endast den tillväxttakt som avspeglar det levandes tillväxt, död och återfödande.

I vår tid behöver vi skuldfria pengar för att kunna återställa jordens biosfär. De flesta av oss efterlyser också fria marknader för varor och tjänster, fria arbetsmarknader samt ekonomisk demokrati i samhällen där resurserna fördelas och förvaltas på naturens villkor.

Som ett led i denna strävan bör dagens penningsystem granskas och nytänkande stimuleras, även för att förebygga plundring vid en omfattande valutakrasch och/eller en ekologisk kollaps. I arbetet ingår att öka framtidstron som trots allt finns. Här kommer Solidarsystemet in.

Systemet kan införas i liten skala som åskådningsexempel, antingen som pilotprojekt i en fattig region eller direkt i en akut nödsituation, till exempel vid en naturkatastrof. Avsikten är bland annat att förhindra plundring och kaos i kristid.

Som lokal beredskapsvaluta kan systemet fungera parallellt med de vanliga pengarna. Detta är också en metod att beliva och återbefolka trakter som hotas av avflyttning och förfall genom påtvingad urbanisring. Så länge pengar kan köpas för pengar finns de betalda arbetena mest i stora, ständigt växande städer, alltmedan landsbygden utarmas.

Lokala komplementära valutor finns på alla kontinenter i regioner som hotas av nöd och kaos. Men det saknas ett system som inkluderar samhällsservice. Det växande antalet åldringar hos oss kommer troligen att stimulera nytänkande även här.

Jag betraktar Solidarsystemet som ett ekonomiskt civilförsvar som bör prövas snarast i en region med brist på pengar. Det räcker inte med teori, utan vi behöver ett ekologiskt hållbart åskådningsexempel som avhjälper fattigdom.

Hur systemet fungerar

Solidaren är en lokal, kostnadsfri, naturimiterande och elektronisk tilläggsvaluta som möjliggör direktfinansiering av lokalsamhällets gemensamma behov. Denna tilläggsvaluta är tidsbegränsad och skuldfri i motsats till dagens räntebärande pengar.

Säkerheten för solidaren ligger vid varje tid i de verkliga värden som köps och säljs, eftersom varje solidar går ut på marknaden som betalning för reala värden. Alla solidarer på marknaden ersätts av nya förgängliga solidarer, som också gått ut på marknaden som betalning, och som också en gång varit någons basinkomst.

Med solenergin som förebild utges solidaren gratis varje morgon som ny basinkomst i POTENTIELLA pengar, tillräckligt för ett drägligt liv. Allt vi köper och säljer är ju olika former av energi. Denna energi måste pengarna ständigt avspegla om de ska fungera som verkliga symboler för varor och tjänster.


EN GEMENSAM KASSA FÖR SOLIDARER



Solidaranvändarna har ett baskonto för daglig basinkomst som bara kan sparas oanvänd. Envägs spärrar förhindrar insättning här. Användarna har också ett handelskonto för all slags transaktioner. Här kommer arbetslönen in, och här sker alla betalningar och även utdelning om man stödjer företag som ger överskott.

På handelskontona reduceras alla summor gradvis medan en kompenserande daglig basinkomst går in på alla baskontona, alltid lika fördelad bland solidaranvändarna varje morgon. De tidsbegränsade pengarna avlöses på så vis ständigt av nya tidsbegränsade pengar på en real marknad. Dessa pengar strömmar förbi som en vind som inte låter sig fångas men låter alla andas. På baskontona bevaras och fördelas solidarerna, på samma sätt som värmeenergin ständigt tas upp, bevaras och fördelas av vattendrag, sjöar och oceaner.

Solidaren ”föds” som bytesmedel i betalningsögonblicket. Då går den in på en säljares s k handelskonto där alla summor gradvis reduceras. Solidarer som en gång har använts vandrar som betalningsmedel på användarnas handelskonton tills de ”dör”. Därför kan dessa pengar inte sparas. Då väljer man hellre att betala större köp genom avbetalning i takt med den lika stora penningreduktionen på handelskontona. Leasing blir då det normala, till exempel för att köpa bostad eller kapitalvaror eller utrustning för företag. De successiva betalningarna ligger både i köparens och säljarens intresse, eftersom pengarna obönhörligt reduceras på handelskontona, varifrån de inte kan stoppas undan.

Sparande

Vi sparar för att förverkliga våra drömmar. Detta gäller också i Solidarsystemet, men på naturens villkor. Det enda sättet att spara är därför att låta sin basinkomst stå orörd en tid. Vill man spara mycket, så lever man på sin arbetslön och förser på så vis samhället med tjänster och produkter. Lever man på sin basinkomst, så förser man marknaden med pengar. Man kan kombinera och variera dessa båda levnadssätt i livets olika skeden, ty basinkomsten kan man använda när man behöver den. Basinkomsten ersätter pensioner, barnbidrag, socialbidrag, studiebidrag, bostagsbidrag, starta-eget-bidrag och mycket annat som kräver dyrbar administration och en ännu mer dyrbar rundgång av pengar via banker som i varje varv tar ränta på skattepengarna.

Basinkomsten möjliggör också sådant ideellt och nyskapande arbete som inte är möjligt idag, bl a pga tidsbrist. Den ekonomiska trygghet som basinkomsten ger ökar också chansen att välja meningsfulla arbeten. Flit är ju inget självändamål, särskilt i vår tid då den så omhuldade fliten hotar livet på jorden.

Farliga och smutsiga jobb subventioneras genom den lokala s k gemensamma kassan, även denna direktfinansierad enligt deltagarnas önskemål genom omröstning. Ju större gemensam kassa, desto lägre basinkomst.

Samhällsekonomin blir på så vis ”ekonomisk” dvs maximalt välgörande till minimal insats. Eftersom inga skulder kan byggas upp med förgängliga pengar, så blir solidarekonomin även långsiktigt hållbar.

Basinkomsten ersätter i princip alla kommunala utgifter. Statlig skatt kan betalas i kronor, eftersom solidaren kan växlas utan spekulationsrisk via regionens valutareserv. Denna lär fyllas snabbt med kronor (vid införande i en svensk region) eftersom de flesta jobbar för kronor under tiden då solidarsystemet byggs upp.

Att växla solidarer

Enskilda personer betalar sin ”import” från sitt baskonto. Företagen växlar importinkomst till solidarer via den gemensamma kassans baskonton. Detta är speciellt viktigt för att bevara systemets spekulationsresistens.

Vid export löper betalning in till säljarens handelskonto där summorna gradvis trappas ner. Det hela fungerar elektroniskt och blir - om man så vill - transparent.

Besökare får ett tillfälligt baskonto för reskassan och ett tillfälligt handelskonto för att kunna sälja. Överbliven reskassa växlas tillbaka via systemets valutareserv.

Valutareserven kan hållas i balans av folkvalda ”väktare” med korta mandat, förslagsvis ekologer, eftersom dessa kan förväntas ha valt yrke pga omtanke om naturen.

Växelkursen mellan olika solidarregioner bastäms av tillgång och efterfrågan – liksom även priser och löner. Arbeten som är särkilt nödvändiga för samhällets beskydd kan subventioneras av den gemensamma kassan om man så vill.

Näringslivet i en solidarekonomi

Företagen har inga baskonton, så deras importinkomst växlas till solidarer på deras handelskonton via gemensamma kassans baskonton. Även växlingen kan skötas av de folkvalda ekologerna. Dessa ansvarar dessutom för tre styrmedel som kan behövas vid exempelvis en större naturkatastrof för att dämpa hamstring. Det finns tre snabbverkande styrmedel för extrema situationer, även om systemet normalt är självreglerande.

1. Nedtrappningstakten på handelskontona kan regleras vid t ex naturkatastrofer.

2. Basinkomstens storlek kan anpassas till långvariga ekologiska och demografiska förändringar.

3. Basinkomstutgivningens frekvens kan regleras momentant för att förhindra plötslig inflation.

Företagen får in successiva betalningar från kunder och andelsköpare. Alla kan sända in successiva penningströmmar från sitt handelskonto som stöd för en eftertraktad produktion eller flera. Vid vinst ger företagen utdelning till stödjarna, även detta successivt. Utdelningen används som buffert när ett företag annars riskerar förlora eventuella överskott på sina handelskonton sedan löner, inköp och driftskostnader har betalats.

Går ett företag med vinst, så flyter mer pengar ut till andelsköparna än vad de skickar in, men alltid i samma takt som alla de andra solidarströmmarna i regionen. Ingen villl ju ta emot en för stor summa på en gång på grund av nedtrappningen på handelskontona. Detsamma gäller naturligtvis näste man och näste i betalningskedjan. Följden blir en lugn, real ekonomi utan tvära kast, utan lån och utan konkurser. Nedtrappningstakten anpassas till den naturliga tillväxten av grödor och mänsklig kreativitet.

Andelsköparna kan få in flera parallella inkomstströmmar; dels från lönearbeten, dels som avkastning från olika företag som de stödjer. Samtidigt strömmar den dagliga basinkomsten in på baskontot som sparmedel.

Alla solidarströmmar i en region löper automatiskt i samma takt, eftersom det finns en tröghet i systemet som kan regleras vid behov. Det innebär att höga löner varar länge, kanske sedan man bytt jobb en eller flera flera gånger, kanske livet ut. Vid deltagarnas död upphör dock deras konton, så det gäller att donera till välgörande ändamål när livet går mot sitt slut. Ingen lär ju vilja dö med ett oanvänt baskonto med livstids sparade medel.

När ett företag går dåligt upphör utdelningen, för ingen vill ju stödja en produktion som inte efterfrågas. I det läget upphör företaget i fråga utan konkurs, eftersom det inte finns lån i systemet. Det finns överhuvudtaget inga nollor eller minus i systemet - lika lite som det finns absolut vacuum i naturen.

Decentraliseringen som följer på den ständiga fördelningen kommer att ge nytt liv åt landsbygden och ge mer utrymme för ekologisk produktion, även för export. Efterfrågan på ekologisk teknik och ekologiska produkter kommer i vilket fall som helst att öka i takt med ökande miljöhot, och samhällskostnaderna kommer att minska i takt med att systemet sprids från bygd till bygd.

Ett stillsamt komplement med potential

Solidarsystemet byter ut arv i pengar mot en livstids basinkomst, tillräcklig för ett drägligt liv. På grund av basinkomsten kan man då välja mellan ideellt och betalt arbete eller att vila eller studera när det passar en bäst. Vinsten blir att både civilsamhället och näringslivet vitaliseras, demokratin fördjupas.

Andra valutor kan användas jämsides med solidarerna. I Tornedalen har vi ett exempel på fungerande parallella valutor. Med ett sådant parallellt införande kan solidarsystemet bli ett framväxande, mycket värdefullt civilförsvar med decentralisering och närodlad mat som skydd mot nöd, särskilt när ökande transport- och matpriser och ökande global uppvärmning börjar kännas inpå skinnet. Då måste vi vara förberedda, och förberedelsen kan ta tid. Därför bör systemet prövas så snart som möjligt.


Återskapandet av ”döda” solidarer som ny basinkomst och slopandet av arv i pengar ger tillsammans en balanserad samhällsekonomi utan osunda kapitalanhopningar och maktkoncentration. Istället passerar samtidiga penningströmmar genom företagen så länge deras produktion efterfrågas. Följden blir ett livligt näringsliv på en människovänlig marknad med finmaskiga penningströmmar som inte kan dämmas upp. Därmed upphör både ekonomisk ångest, och den rädsla för förlust som nu ger näring åt girighet och människomissbruk.

Dammsugareffekten upphör efter hand

Alltför få är idag medvetna om att omkring hälften av våra konsumtionskostnader består av de involverade företagens samlade räntor som läggs in i priserna i brist på alternativ. Enligt SCB-statistik som beställts av Per Almgren utgör vinnarna i detta system bara ca 3 % av alla svenskar. Det gäller personer som har tillräckligt med kompenserande kapitalinkomst. Resten, ca 97 %, förlorar på räntesystemet.

I solidarsystemet är detta systemfel borta. Men det är inte nog. Vägen till världsfred måste gå genom ekonomisk rättvisa om den ska hålla i längden. Detta innebär att penningutgivningen måste reformeras enligt naturens mönster och villkor, och det måste ske fredligt och frivilligt enligt metoder som i längden gynnar alla.

Gör vi det inte nu, så lär vi tvingas med smärta - i varje fall när olja och drickbart vatten sinar och maktkonstellationen i världen förändras. Då om någonsin behöver vi ett beprövat medel mot fattigdom och maktkoncentration.

Sedan hösten -94 har systemet mognat, och under flera år har det nagelfarits av Ekonomigruppen inom Forum för Systemdebatt. Nu kan det vara dags att pröva det i praktiken. Vill du hjälpa till med programmeringen? Hör av dig på nypeng@hotmail.com
Systemet har nagelfarits under några år av Forum för Systemdebatts ekonomigrupp, och det presenteras tillsammans med andra idéer och initiativ i en antologi med titeln "Ragnarök eller världens chans", utgiven på Humanistiska Förlaget. Boken fick god kritik i Bibliotekstidningen, se nedan.

ooOoo

Tjugo sinsemellan oberoende skribenter med kompletterande kunskaper och erfarenheter har fått möjlighet att i fullständig frihet formulera sina tankar om nutid och framtid.
Berättelser ur livet blandas med analyser, scenarier och förslag till problemlösningar, varav de flesta är s k vinn-vinn-lösningar på kulturens och naturens olika villkor. Som en röd tråd framträder ett aktivt, banbrytande civilsamhälle där var och en deltar på sitt sätt, hemma eller i fjärran land, privat eller i organiserad form, till gagn för oss alla och jorden vi bor på. Utan att kringgå det allvarliga världsläget ger antologin nytt hopp om framtiden.

Created by: asa last modification: Wednesday 05 January, 2011 [19:14:29 UTC] by asa


[ Execution time: 0.14 secs ]   [ Memory usage: 7.10MB ]   [ 33 database queries used ]   [ GZIP Enabled ]   [ Server load: 0.22 ]
Last update from CVS: Friday 26 October, 2007 [15:59:54 UTC]