This is TikiWiki v1.9.10.1 (CVS) -Sirius- © 2002–2007 by the Tiki community Sun 25 Jun, 2017 [06:53 UTC]
Menu

Frågor och Svar

print

DE VANLIGASTE FRÅGORNA OM SOLIDARSYSTEMET


Fråga 1:
Ligger man inte och latar sig eller lever loppan om man kan leva på basinkomst helt och hållet?

Svar:

Somliga gör det kanske. Men flit är ju inget självändamål. Idag behöver vi avskaffa överproduktionen i väst och ägna oss åt sådant som behövs. De flesta av oss behöver behövas, och mycket behöver göras. Dessutom gör basinkomsten det lättare att ta initiativ och återta makten över sitt eget liv, eftersom moroten och piskan i det nuvarande systemet då inte finns kvar.

Fråga 2:

Riskerar vi inte köphysteri när basinkomst för hela uppehället införs?

Svar:

De som förut varit fattiga kommer nog att köpa vad de längtat efter, säkert till överdrift under en tid. Men det måste ses i relation till de oerhörda summor som satsas på jättelika industriprojekt, upprustning och jättedammar för att tillförsäkra sig vatten och elektricitet, bl a på grund av en befogad rädsla för energibrist.

Livsnödvändigheter blir bristvara när ekonomin påtvingas målet att tjäna pengar i stället för att förvalta och fördela jordens ändliga resurser.

Fråga 3:

Blir det inte för mycket pengar till barnen om de får basinkomst redan från födelsen?

Svar:

Frågan måste lösas politiskt när den blir aktuell. Barnens basinkomst kan vara tillgänglig för deras vårdnadshavare tills de är myndiga. I så fall ersätter den t ex barnbidrag, studiebidrag, skolpeng och föräldraledighet. Bidrag kan också utges via den gemensamma sektorn, liksom idag. I så fall kan basinkomsten börja senare, till exempel vid barnets myndighetsålder. Man kan också tänka sig att föräldrarna avgör när barnen är mogna nog att handskas med sitt baskonto. Alla sådana beslut ligger utanför solidarsystemet. De måste fattas av dem som är berörda.

Fråga 4:

Vem tar sig an smutsiga och tunga jobb när man kan leva på basinkomst?

Svar:

Det saknas inte ekonomiska incitament i systemet. De som lever på sin arbetslön kan låta basinkomsten samlas upp på baskontot för framtida bruk. Dessutom kan de som nu är lågavlönade få rejält betalt i den mån de tar sig an uppgifter som andra ratar. Verkligt fri lönesättning blir möjlig på en arbetsmarknad som styrs av tillgång och efterfrågan även på arbetskraft, förutsatt att alla har basinkomst så de kan ställa villkor.

Fråga 5:

Om jag är anställd i ett utländsk företag, hur ska jag då kunna använda solidarer?

Svar:

Du kan i viss mån växla in solidarer. Du kan också använda båda valutorna parallellt och köpa för solidarer när säljaren vill ha betalt i solidarer och med kronor när säljaren vill ha kronor. Men om många går med i systemet – kanske på grund av basinkomsten – så kan företagarna låta sina företag knoppa av sig till ett eller flera solidarföretag. De f d anställda kan dessutom bilda nya solidarföretag i samma branch, fast då i kooperativ form.

När övergångstiden är inne globalt, kan stora inter- och transnationella företag gå i bräschen och få solidarsystemet infört även i u-länder - i varje fall när den industriella civilisationen går mot sitt slut och fortsatta klimatkatastrofer måste förebyggas.

Fråga 6:

Jag tycker det är spännande att spela på börsen. Var finns spänningen i solidarsystemet?

Svar:

Spänningen finns i de nya möjligheterna. Meningsfulla initiativ ger positiv spänning, till exempel genom att utveckla en uppfinning, starta eget eller använda sin skaparkraft på annat sätt. Man kan också arbeta ideellt eller ägna sig åt familj och vänner. De som vill spekulera i den gamla ekonomin kan fortsätta med det. Även dessa lär föredra solidarer när det gamla systemet hotar att brista eller när naturens skador tvingar fram en kursändring. När vi har förstått sammanhanget mellan penningutgivning och ekonomi, motiveras allt fler att lämna penningspelet, kanske främst för jordens och barnens skull. Fler lär våga språnget när basinkomsten finns som en beprövad trygghet.

Fråga 7:

Var ligger säkerheten? Kan solidarerna lösas in mot något stabilt värde, guld till exempel?

Svar:

Solidaren löses automatiskt in i verkliga värden vid varje köp. Det beror på att dessa pengar blir betalningsmedel första gången de används och sedan upphör och ersätts av nya potentiella pengar på baskontona.

Solidarerna kan inte sparas sedan de en gång har använts. Därför avspeglar de hela tiden de värden som köps och säljs. Penningmängden motsvarar då ständigt de varor och tjänster som byter ägare, om än med en obetydlig fördröjning. På så sätt fungerar pengarna utan någon annan säkerhet än de värden som för tillfället säljs.

Fråga 8:

Hur kan man finansiera tekniska språng genom avbetalningar i stället för lån?

Svar:

Solidarsystemet tillåter gemensamma projekt där många bidrar. Projekten kan bli verkligt stora, förutsatt att många bejakar dem och låter pengar flyta dit. Andelarna kan både säljas och ärvas, eftersom de hela tiden har täckning i reala värden.

Fråga 9:

Hur finansierar man sin bostad, till exempel ett villabygge?

Svar:

Man betalar under byggnationens gång. Man kan också slå sig samman med andra villabyggare och hjälpas åt att finansiera varandras hus, det ena efter det andra. Föräldrar kanske vill subventionera sina ungdomars bosättning, eftersom pengarna inte kan ärvas. Annars är det naturligt att leasa sin lägenhet tills den är färdigbetald.

Fråga 10:

Hur blir man företagsägare?

Svar:

Man kan börja mjukt med uppsparad basinkomst om man vill starta eget. Vill man bli delägare i ett existerande företag, betalar man sina andelar successivt och tar emot avkastning i mån av vinst, också successivt. Eftersom andelarna hela tiden har täckning i reala värden, så kan de också säljas – även detta genom successiva avbetalningar. Denna form av delägande kan inte orsaka ekonomiska katastrofer som i dagens aktiehandel, eftersom aktiepriserna beror på förväntad vinst i en skuldbaserad ekonomi.

Fråga 11:

Kan inte staten ge ut icke-omfördelande pengar direkt?

Svar:

På 30-talet i centraleuropa gjordes försök med kommunala räntefria pengar som kostade pengar att spara, men även dessa experiment var provocerande för bankväsendet, som ju är en stat i staten och en maktfaktor som övergår många regeringars makt. Om en hel nation skulle hota den globala finansmarknaden, så kan man befara våld. Däremot finns det ingen som vill förhindra vår gemensamma överlevnad genom lokala och jordnära reformer som gynnar alla och tryggar jordens hälsa och livsbetingelserna för oss och våra efterkommande.

Fråga 12:

När man inte längre kan spekulera i pengar, kan man då inte frestas att spekulera i mark och vatten? Hur förhindrar systemet en sådan spekulation?

Svar:

Så länge bankpengarna finns, kan de naturligtvis användas för spekulation. Redan nu har både jord, rent vatten och ren luft blivit handelsvara. Men eftersom solidarregionernas regelverk inte påverkas av kapitalintressen, så kan den sortens spekulation förbjudas i lag, särskilt som regionala överenskommelser kan tryggas på grund av att solidaranvändarna har egen gemensam sektor.

Vad gäller spekulation i mark har den österrikisk-argentinske samhällsreformatorn Silvio Gesell föreslagit att kommuner köper upp mark och arrenderar ut den igen till de före detta ägarna. Arrendet blir då ärftligt, men marken får enligt lag inte säljas. I övrigt förändras inte de forna markägarnas villkor. Ett beslut i denna fråga är politiskt och hör därför inte till solidarsystemet. Det måste fattas av dem som berörs när det är så dags. Det kan bli möjligt när lagstiftningen blivit befriad från kapitalmakt.

Fråga 13:

Jag tycker inte om att summan på handelskontot ständigt minskar. Är det en slags skatt?

Svar:

Samtidigt som summan på ditt handelskonto minskar, så kommer ny basinkomst in på ditt baskonto motsvarande genomsnittet av vars och ens penningreduktion på handelskontot. Här finns en likhet med dagens progressiva skatt som är avsedd att ha fördelande verkan. Idag sker dessutom fördelningen genom olika typer av transfereringar. Detta blir en dyrbar rundgång av pengar som hela tiden måste förräntas och därför tär på de pengar som skulle fördelas. Detta är en mycket oekonomisk ordning.

I solidarsystemet sker fördelningen istället direkt och automatiskt genom räntefri basinkomsten som automatiskt fördelar resurser varje dygn. Detta sker utan administrations- och kapitalkostnader. Besparingen blir enorm.

Enligt Per Almgrens kalkyl skulle solidarandelen till offentliga sektorn bli ca 0.4 % per dag, förutsatt att den offentliga sektorn är lika stor som idag. Men då har han inte tagit hänsyn till att det mesta av vår offentliga verksamhet skulle ske privat eller cooperativt i en solidarekonomi - utan de orättvisor som dagens privatiseringar medför. Räknar man också med decentraliseringen som det nya systemet ger, och de kortare varutransporterna, så sjunker samhällskostnaderna ytterligare, och skatten blir försumbar.

Fråga 14:

Är inte solidarsystemet för tekniskt? Tvingas vi inte in i en gemensam lunk genom den lika stora penningreduktionen och den lika stora basinkomsten för alla?

Svar:

Ingen behöver befara någon gemensam lunk. Tvärtom. Vi kan jämföra solidarsystemet med det nuvarande systemet som slår ut de svagare och i längden bäddar för ett allas krig mot alla. I solidarsystemet ersätts skulder och skatter av nedtrappningen på handelskontona och motsvarande fördelning på baskontona. Den kontinuerliga fördelningen av solidarer gör att de verkliga resurserna fördelas på naturligt sätt. Därmed ges medborgarna nya valmöjligheter och även nytt hopp och tid att hjälpas åt och delta aktivt i samhälle och vänkrets - eller ägna sig åt vårdande och nyskapande verksamhet. Befrielsen från skattepengarnas rundgång ger också stora besparingar för samhället genom att mycket stora administrationskostnader upphör - men inte minst för att samhället befrias från den ränta-på-ränta som är följden av skuldpengarnas ständiga rundgång mellan olika banker och låntagare. Ingen stoppar ju sitt banklån i fickan, utan samma pengar lånas ut av nästa bank och nästa.

Fråga 15:

Vad driver folk att arbeta för status när tävlingsmomentet saknas?

Svar:

Status är tydligen en allmänmänsklig drivkraft, men här kan också altruism och kreativitet ge status. Dessutom ökar chansen att övervinna egoism och girighet när vi får mer livsbejakande motivation för arbete än habegär och rädsla för utslagning. I stället för att stoltsera med saker och titlar kan man ägna sig åt ideellt arbete eller bara vila tills man tröttnat på att vila. Att hjälpa sina närmaste är också en slags samhällstjänst.

Fråga 16:

Om man får in en för stor summa på sitt handelskonto, så kan man ju överföra pengarna till sina vänners handelskonton som gåva eller en slags förvaring, kanske också mot ränta!

Svar:

Gåvor gör ju bara gott, och att låna mellan handelskontona blir dessutom svårt, för det måste gå så fort. Och vem vill låna förgängliga pengar när daglig basinkomst finns? Och varifrån skulle lånesumman komma, när ingen vill ta emot en för stor summa som inte kan sparas utan bara ger stress? Faran för samhället är försumbar. Det väsentliga är att pengarna inte kan samlas upp i sådana mängder att de blir otillbörligt maktmedel.

Fråga 17:

Systemet bygger enligt min mening på värderingar som alla inte delar. Hur skulle det vara med ett politiskt neutralt penningsystem?

Svar:

Allt som bedöms, bedöms utifrån värderingar. Även solidarsystemet. Men om makt över sitt eget liv är en värdering, så tror jag det är en allmänmänsklig värdering. Likaså värderingen att bevara livet på jorden och att sätta samarbete framför konkurrens.

Om vi använder en skala för bedömningen, så antar vi att det normala ligger i mitten – och mitten placerar vi som regel efter våra egna normer. Så gör även de som är anställda i dagens affärsbanker. De skapar nya pengar som lån mot ränta. De låntagare som får de största lånen brukar vara män som vill låna stora summor för stora projekt. Det anses ge störst avkastning till fördel för båda parter. Jämför detta med ett system som är anpassat till solenergins jämna flödesmönster. Vilket är mest godtyckligt, och vilket är mest allmängiltigt?

Fråga 18:

Kan man bli rik i solidarsystemet?

Svar:

Ja. Särskilt om man får in lön flera håll, och om man arbetar med något som är nödvändigt för hela sammhället. Då kan verksamheten stödjas avdet allmänna, särskilt när det är få som är villiga att ta jobbet. Det kan handla om smutsiga och farliga arbeten, till exempel att städa på infektionskliniker eller ta hand om farliga ämnen till destruktion. Då kan man dels få en löneström från företaget som tar sig an dessa arbeten, och dels en ström från offentliga sektorn som ska skydda samhället. Dessutom kan man skicka en avbetalningsström för att köpa andelar i någon produktion som man tror på.

När det producerande kooperativet får överskott på sina handelsskonton, går överskottet ut som avkasning till dem som stöder verksamheten genom en ström av solidarer. När avkastningsströmmen är större än strömmen för personens andelsköp, blir mellanskillnaden en vinst för denna person.

Varje deltagare har en personlig kod för sina löne- och avkastningsströmmar. Dessa registreras tillsammans med den personliga koden. Registreringen är offentlig handling och kan undersökas, även för företag. Den som tagit emot solidarströmmar från samverkande bedragare blir utesluten ur systemet, likaså kumpanerna. De som protesterar mot öppenheten blir lätt betraktade som bedragare. De som vill fuska använder hellre den gamla valutan eller övergår till ärlig verksamhet med solidarer.

Om en person har jobbat hårt under hela sitt liv som vuxen och haft många arbeten samtidigt, och om hon eller han har stött många företag under livet, så blir hon eller han mycket rik. Hela livets basinkomst står ju kvar då.

När livet går mot sitt slut vill säkert denna person göra gott med sin uppsparade förmögenhet. I stället för att slänga sig ut i nöjeslivet donerar den seriöse sina pengar till välgörande ändamål. När döden kommer kan han eller hon lämna detta liv med ett lyckligt leende på läpparna.

Fråga 19:

Om jag får upp ett ton fisk i mitt nät, hur ska jag göra för att få fisken såld innan den ruttnar? Alla transaktioner går ju långsammare i solidarsystemet.

Svar

Du kanske släpper ut fisken sedan du tagit så mycket du behöver. Du har ju redan din ekonomi tryggad genom basinkomsten. Eller också säljer du fisken till en konservfabrik och får betalningen successivt på ditt handelskonto. Om det inte finns någon konservfabrik i solidarsystemet så säljer du fisken i kronor. Men om du har befriat dig från bristtänkandet som vi indoktrinerats med sedan årtusenden, så har du nog skaffat ett mindre nät eller en mindre trål.

Fråga 20:

Vad händer om hela det digitala informationssystemet kraschar?

Svar:

Det skulle också drabba bankerna. Men eftersom kunskap och teknisk utrustning skulle finnas kvar, så kan både banksystemet och solidarsystemet byggas upp igen. I slutändan skulle nog en sådan chock bli till solidarsystemets favör, eftersom det ger störst ekonomisk trygghet, även i fortsättningen.

Fråga 21:

Är inte systemet lite väl utopiskt? Hur skulle man kunna införa det idag?

Svar:

Det som verkar utopiskt idag måste förberedas i tid, och tiden är knapp. Vi har fattiga regioner även hos oss. Där känns arbetslöshet och otrygghet inpå skinnet, särskilt när butik, skola och postkontor slår igen, och när vården av sjuka och gamla blir för tung för de anhöriga - eller när stora bolag lämnar kalhyggen eller förödande dammanläggningar efter sig. Då är det svårt att leva. Då räcker det inte med bytesringar och andra lokala valutor som bara underlättar daglig byteshandel. Vi behöver också en levande landsbygd och en fungerande samhällsservice som inkluderar ändamålsenliga pengar.

Idag är det hög tid att hejda urbaniseringen och landsbygdens utarmning. När pengar kan köpas för pengar uppstår kapitalkoncentrationer. Och där det finns pengar finns det jobb. Med solidarsystemet kan denna så kallade utveckling vändas till sin motsats med decentralisering och kortare transporter som följd.

I avfolkningsbygder kan solidarsystemet införas av en förening, eller kanske en kommun eller ett län där basinkomst och tryggad offentlig sektor välkomnas, bl a för att trakten då blir mycket mindre beroende av skatteinkomster.

Vid en allvarlig penningbrist kan det nya systemet tas i bruk direkt, dels som nödhjälp, dels som ett socialt experiment som kan ge hopp, stöd och inspiration till andra behövande regioner.

Fråga 22:

Kommer inte staten att kräva moms på handeln med solidarer som bytesmedel?

Svar:

Det kan hända. I så fall får man växla momssumman och betala den i kronor. Men det kan ju också hända att solidarregionerna blir momsbefriade därför att de ger så stora samhälleliga besparingar och finansierar sin egen gemensamma sektor.

Fråga 23:

Men hur betalar man den nödvändiga skatten till staten?

Svar:

Man växlar solidarer till kronor och betalar skatten successivt. Kommunalskatt kan betalas på samma sätt, om det blir någon.

Fråga 24:

Det verkar bli för lite utrymme för export och import i systemet. Kan man inte åtgärda detta genom ett annat växlingssystem, till exempel ge företagen ett slags baskonton för att bevara exportinkomst för framtida växling?

Svar:

För naturlaglighetens skull måste alla slags insättningar på baskontona förhindras av spärrar. Det är nödvändigt för att systemet ska spegla solenergins flödesmönster - vilket innebär att alla en gång använda solidarer måste åldras och dö för att inte kunna samlas upp som maktmedel. Detta gynnar decentralisering och småskalighet, som i sin tur ger levande landsbygd med en produktion i takt med livsprocesserna. En viss begränsning av långväga handel gynnar vår självförsörjning av jordbruksprodukter. Detta ger oss tillgång till mat inför en oviss framtid.

Exportföretagen och andra som är beroende av vår nuvarande ekonomi kan fortsätta handla med de gamla pengarna tills det inte längre är möjligt. Då är förhoppningsvis solidarsystemet uppbyggt som ett socialt skyddsnät. Den nödvändiga övergången till en social och ekologisk ekonomi blir då mjuk och konfliktfri.

Skulle fallet ändå bli för stort, så kan nytillkomna medlemmars bankpengar få utgöra deras första basinkomst. Generationen därefter blir då de första som får ständigt ny basinkomst.

Fråga 25:

Blir det inte inflation då? Tänk vilka oerhörda förmögenheter det finns i världen!

Svar:

Man kan inte använda fler solidarer än vad som finns av varor och tjänster att köpa. Och varje betalning tar en viss tid. Man kan inte heller ärva solidarer. När en deltagare dör, upphör ju hans båda konton, även om det finns oerhörda summor på baskontot pga plötsligt inväxlade förmögenheter. Det är dessutom frivilligt att gå med i systemet.

Fråga 26:

Finns det inte också en annan risk för inflation i systemet? Om alla köper hejvilt i förvissningen om att pengarna återskapas på baskontona, så kommer ju ständigt mer pengar ut på marknaden och säljarna kan höja sina priser.

Svar:

Risken är faktiskt försumbar, bland annat för att genomflödet kan regleras genom att variera penningreduktionen på handelskontona - och/eller basinkomstens storlek. Basinkomsten kan också utbetalas glesare om det behövs, t ex var 14:e dag. Att låta basinkomst stå oanvänd är ju det enda sättet att uppskjuta sin konsumtion. Därför finns det starka skäl att låta sin basinkomst samlas på baskontot medan man lever på arbetslönen.

Det passiva sparandet bidrar dessutom till att även jordens ändliga resurser sparas. Man kan säkert också räkna med att behov av förströelse, tröstköp och mat- och drogmissbruk minskar när framtidstro och framtidsmöjligheter ökar.

Sparad basinkomst ökar också möjligheterna att starta och stödja någon efterfrågad produktion, vilket senare kan ger ökad inkomst i tillägg till glädjen att göra nytta. Risken att alla skulle sluta spara samtidigt är nog minst lika osannolik som att alla skulle ta ut sina bankbesparingar samtidigt.

Fråga 27:

Hur kan vi bereda marken för ett genomförande?

Svar:

Man får räkna med att solidarsystemet måste prövas där penningbristen verkligen är kännbar. Systemet skyddar först och främst dem som lever i utflyttningsregioner där solidarsystemet kan användas parallellt med banksystemet. Då får spekulationen fortsätta tills den självdör.

En region eller en solidarförening kan alltså pröva solidarsystemet parallellt med det gamla systemet. Det som måste skaffas är mjukvaran, mikrochipskorten och scannrar av samma slag som bankernas avlagda cashapparater.

Solidarsystemet kan bli räddningen för många i de nyliberala nedskärningarnas tid - särskilt om pensionspengarna har gått åt till annat än pensioner. Risken finns.

Förutsättningen för ett demokratiskt införande är att kunskap om systemet har fått spridning. Ett lustfyllt sätt att sprida förståelsen är att göra ett datorspel där kan spelarna själva skapa sitt framtidsscenario utifrån solidarsystemets villkor. Scenariospel finns redan idag. De har blivit omåttligt populära världen över trots att de bara bygger på det välkända kapitalistiska systemet med påföljande materialistiska värderingar. Hur spännande vore det inte att skapa samma slags interaktiva epos utifrån solidarsystemets villkor? Det skulle bli en upptäcktsfärd i tanken - och dessutom lönsamt för det företag som griper sig an uppgiften.

Införandet kan ske lugnt och odramatiskt, kanske till och med initierat av kommunen. Basinkomsten, den ökade valfriheten och en gemensam sektor i lokalsamhället välkomnas av de flesta. I sådana områden kan systemet tas i bruk så fort den nödvändiga utrustningen finns. Den kostar förhållandevis lite.

Bygden eller föreningen som börjar kan bli ett socialt experiment för omvärlden. Den spontana användningen av euron i Tornedalen visar att flera valutor kan samexistera utan besvär.

De som är rika kan tacka ja till solidarsystemet som ett trygghetsgolv, även om de inte använder solidarna förrän krisen är akut. Pengar blir ju pengar först när de används.

Vi kanske måste acceptera att systemet förblir en ekonomisk beredskapsmodell tills det gamla systemet kollapsar av sig självt. Bäst är det naturligtvis om solidarerna införs i rätt tid som ett regionalt pilotprojekt. På så vis är systemet prövat och kanske allmänt accepterat när de gamla pengarna måste överges - om inte annat så för att rädda jordens klimat.

Fråga 28:

Kan solidarsystemet rädda världen, t ex från kärnkraftsolyckor?

Svar:

Som jag ser det, så är förutsättningen att solidarsystemet får tillräckligt snabb utbredning. Kärnkrftsforskningen får enormt stora lån, t ex i Kina och Indien. I Kina planeras lika stor utbyggnad av kärnkraft som i hela Europa. Om inte solidarsystemet och andra räntefria valutor införs regionalt och demokratiskt i en global kedjereaktion, så ser utvecklingen dyster ut.

Ett argument som framförts är att inga politiker kan stoppa kärnkraftsutbyggnaden av ekonomiska skäl. Den regering som försöker skulle snarast väljas bort på grund av rädsla för att landet skulle bli utarmat på förnödenheter och den gängse valutan. Andra pengar finns inte, tror många.

Risken för ekonomisk utslagning i vårt globala penningsystem gör att ingen nation kan gå före och ta ansvar för jordens liv utan att bli förlorare i spelet om pengarna. Därför måste motståndet mot livshotande energi samordnas internationellt genom SAMTIDIGA åtgärder, inte bara genom förbud, utan också genom konstruktiva lösningar på energiområdet. Detsamma gäller bl a tillverkning av massförstörelsevapen. Problemet är globalt eftersom spelet om pengarna är globalt. Därför måste vi också handla globalt - naturligtvis jämsides med lokala reformer. Vi behöver sprida konstruktiva lösningar över hela världen, bland annat som åskådningsexempel. Internet är ett utmärkt redskap för spridande av information och fördjupad kunskap.

Det finns ett globalt världsmedborgarinitiativ som heter Simpol. Här samlas sedan 1978 olika lösningsförslag på världens problem, framför allt klimatfrågan. Simpol arbetar för globala omröstningar den dag då vi är tillräckligt många deltagare världen över som kan och vill rösta. Genom den globala folkviljan kan det ekonomiska tvångströjan på politiker och företagsledare försvinna, eftersom den politiker som går emot folkviljan mister makten. Och den företagsledare som mister aktieägare mister sitt inflytande och inkomst.

Dessutom vill även jordens ledare rädda jordens liv. Alla vill överleva. De flesta har dessutom omtanke om medmänniskorna, åtminstone sina egna barn. Här sitter vi alla i samma båt. Därför har Simpol vind i seglen och inga andra motståndare än rädslan för förändring.

Gå in på www.simpol.org Läser du uppmärksamt så inser du att läget inte är så dystert som det ser ut. Du kan också ”adoptera” Simpol utan kostnad och vara med och rösta när det är så dags. Redan den 15 maj 2006 sker en omröstning för att testa den tekniska utrustningen. Här deltar folk från alla världesdelar. Går du med, så är du i sällskap med en rad fredspristagare och kända debattörer.

Vi har livet att vinna och inget att förlora genom att delta, så varför tveka? Det är ju faktiskt livsfarligt att vara feg.



Har du fler frågor, så mejla till mig på: nypeng@hotmail.com




Nu finns Solidarsystemet beskrivet i en bok som vänder det mesta upp och ner:

RAGNARÖK ELLER VÄRLDENS CHANS
- om hotade livsvillkor och nya möjligheter -

I denna antologi belyser ca 20 skribenter olika samhällsproblem och även förslag till lösningar vad gäller demokrati, pengar, energi, resurshushållning, ekologisk teknik och en framväxande humanistisk kultur där vår innefrusna generositet ges möjlighet att blomstra.

Att oljan sinar och världsekonomins maktstrukturer förändras är bara några av de utmaningar vi möter idag. Världskrisen kan dock leda till en fruktbar förvandling av våra livsvillkor, där var och en kan ge sitt bidrag, ensam eller i grupp.

I grunden handlar boken om aktiv civil beredskap inom olika områden, både i det yttre och i det inre. Var beredd på mentala kullerbyttor!

Bibliotekstjänsts recension lyder så här:

”I denna antologi varnar ett tjugotal författare för jordens undergång om vi inte drastiskt förändrar vårt handlingsmönster. Sju helt fristående kapitel ger aspekter på exempelvis penningdilemmat, vad vi gör med Jorden och demokrati på djupet.

Texten, som är faktarik och mycket tankeväckande, kompletteras med välvalda, svartvita fotografier och illustrativa figurer. Boken kan läsas med fullt utbyte utan ekonomiska och ekologiska förkunskaper.

Om människan tar sitt förnuft tillfånga finns det enligt författarna många utvägar. Exempelvis måste vi lära oss hur naturen fungerar och kanske borde vi införa lokala penningsystem som förhindrar spekulation med pengar,

Sist presenteras några föreningar som aktivt arbetar för en bättre värld. Dessutom presenteras författarna, och tips ges på läsvärd litteratur. Det är lätt att hitta rätt i texten med hjälp av den tydliga innehållsförteckningen.

Boken, som vänder sig till alla med intresse för vår planet, är även en värdefull vägledning för politiker som kanske inte alltid inser situationens allvar.”

Det inledande scenariot har formen av en berättelse som ger en trovärdig bild av vad som väntar om vi inte undviker vissa misstag. Dessa formulas tydligt i ett antal punkter.

Klimatsituationen beskrivs, samt en översikt över de paradigmskiften som människor har genomgått under 5000 år. Här framträder ett dubbelt skifte som vi nu går in i. Men här framträder också en del förberedelser som har pågått i det tysta sedan länge. Detta andra scenario, skrivet av en framtidsforskare inom EU, ger som helhet ett positivt perspektiv, sett ur flera ovanliga men intressanta aspekter.

Sedan följer en rad texter där vårt nuvarande penningsystem analyseras. Allvar och logisk analys blandas med humor och intuition. Därefter följer beskrivningar av historiska penningexperiment, samt vår nutida, skuldbaserade, globalt verkande penninghantering, sedd ur olika skribenters infallsvinklar.

Under rubriken ”Vad gör vi med Jorden” beskrivs några hoppingivande initiativ som pågår eller planeras. Det gäller även biologisk forskning. Vi kan till exempel synliggöra de formbildande krafterna som verkar i det levande. Även oljesituationen och alternativa energiformer behandlas, om än summariskt, samt problemet med elektromagnetisk smog.

Berättelser ur livet och filosofiska reflexioner blandas med vetenskapliga rön som ger översikt över vår gemensamma situation. Vissa texter har redan inspirerat till konkreta åtgärder. Det finns till exempel en mängd lokala tilläggsvalutor världen runt, alla sprungna ur privata initiativ, ofta inspirerade av historiska penningexperiment. Några av dem presenteras i en rapport från ett symposium i Tyskland.

Efter penningodyssén beskrivs en lokal valuta för socialt och ekologiskt hållbar ekonomi. Detta system kan bli en djupgående reform på frivillig väg, i första hand för decentraliserad landsbygdsutveckling och lokal demokrati. Vi behöver ta upp penningreformerna i ljuset, bland annat för att pensionärerna snart är långt fler än de unga, som snart ska bära den ekonomiska bördan. Den föreslagna tilläggsvalutan, solidaren, är ännu inte genomförd, men en ansökan om bidrag för projektet är på gång. Beskrivningen av systemet följs av frågor och svar och ett scenario.

Kapitlet ”Demokrati på djupet” bjuder på nytänkande i samma anda. Här beskrivs omröstningsmetoder som ger mer tillförlitliga resultat än det gängse, samt en harmonisk beslutsprocess för gemensamma angelägenheter. I demokratikapitlet ingår också en samhällsanalys, kallad Social Tregrening. Där kan man skönja en nygammal väg till djupdemokrati och hållbar utveckling.

Mot slutet beskrivs några eldsjälars livsverk. De handlar bland annat om bättre arbetsvillkor i tredje världen och ett finurligt ekologiskt bygge samt Permakultur - en odlingsdesign där de fyra elementen befrämjar varandra, människan inräknad som en femte, medverkande kraft.

Boken avslutas med ett långsiktigt slutscenario utifrån hisnande, ännu icke tänkbara möjligheter. Utopin kan dock bli verklighet i förlängningen av vad som tidigare beskrivits.

Kapitlen är placerade så att det ena kastar ljus över det andra. Därför är det en fördel att läsa kapitlen i ordningsföljd.

Vår förhoppning är att allt fler vågar inse situationens allvar utan apati och gå till handling. Tage Danielsson uttryckte det så här:

”Se där vår svåra roll
att inse världens lidande
med glädjen i behåll.”

RAGNARÖK ELLER VÄRLDENS CHANS är utgiven på Humanistiska Förlaget, ett politiskt, religiöst och ideologiskt oberoende förlag.

Boken finns köpa i bokhandeln för drygt 200 kronor. Den kan också beställas för 150 kronor från Åsa Brandberg, nypeng@hotmail.com eller via Framtiden i Våra Händers hemsida www.framtiden.a.se

Stockholm den 24 maj, 2006

Åsa Brandberg, tel 08-722 36 14


Created by: asa last modification: Sunday 22 February, 2009 [21:22:16 UTC] by asa


[ Execution time: 0.18 secs ]   [ Memory usage: 6.87MB ]   [ 35 database queries used ]   [ GZIP Enabled ]   [ Server load: 0.30 ]
Last update from CVS: Friday 26 October, 2007 [15:59:54 UTC]